Morgonpromenad på stranden

En av de saker jag (vi) uppskattar mest med den här typen av långsemester i värmen är långsamheten, förutsägbarheten, rutinerna och det näst intill absoluta ickebehovet av att se på klockan. Alltså kontrasten mot livet vi lever hemma.

Morgonrutiner

När vi väl har kommit i fas med dygnsrytmen (vilket tar några dagar), så vaknar vi vid sexsnåret av att fåglarna intensivt och högljutt aviserar gryning. Vi öppnar dörren mot den ljumma 25-gradiga uteluften och ser dagen vakna, lika tvärt som den slutar på kvällen. Det ör mycket korta gryningar och skymningar här! Sen ser våra rutiner ut så här:

  • Morgonhutt mot elaka magbaselusker
  • Ett glas vätskeersättning
  • En kopp kaffe på altanen medan vi läser nyheter om vad som hänt hemma medan vi sov
  • Strandpromenad
  • Några simlängder i poolen
  • Duschning och solskyddssmörjning
  • Frukost

Sen tillbringar vi förmiddagen i en solstol mestadels i skuggan, med en bok. Ett och annat dopp, och jättekorta stunder i solen.

Förmiddag med bokläsning

”Blir det inte enformigt?”

En fråga jag får ibland. Även frågan om vi inte längtar hem och blir rastlösa, när vi är så länge.

Svaren på samtliga frågor är NEJ. Det är exakt den här enkla typen av tillvaro som är så välgörande. Och längta hem – nej, vi skapar oss vårt tillfälliga hem när vi är här. Wherever I lay my hat, liksom…