Här sitter jag på en bänk vid havet, och försöker ta en selfie i komplett motljus. Och med solglasögon på, jag såg ju nada och tog helt i blindo. Med tanke på det, så får ändå motivet godkänt (även om jag ser nu att jag borde rätat upp horisonten lite…).
Lägesrapport
Vädret har ju verkligen uppmanat och lockat till uteliv den senaste veckan, och eftersom jag har Hälsans stig inpå knuten så blir det att jag vandrar där ibland när jag är ledig. Så här års väcks en intensiv längtan ut, i mig. Inte nödvändigtvis för att röra på mig – även om det också är bra och skönt – utan kanske mer att bara VARA ute i naturen. Jag längtar efter markkontakt och ljus. Jag längtar efter att omge mig med och bada i fåglalåt och spirande växtlighet. Jag behöver det så det nästan värker i bröstet. Visst – vi bor naturnära och vi har tillgång till sommarstuga. Men det är ändå inte samma sak som att bo mitt i det. Att kunna gå ut på förstutrappen och kliva rätt ut på en gräsmatta. Jäklar, vad jag kan sakna det ibland!
Pollenläget är däremot inte optimalt. Jag är lite björkpollenkänslig, inte mer än att jag kan vara ute och klara av det (till skillnad från många andra som tvingas hålla sig inomhus denna ljuvliga tid), men i år är det extra besvärligt. Ögonen kliar så jag blir sinnessjuk, och vissa dagar är de till och med ljuskänsliga och gör lite ont. Men det går över det också.
Det vore naturligtvis också välgörande om Moder Jord kunde förära oss med lite regn snart – det vore så tråkigt om allt torkar bort nästan innan det har börjat. Inte ett år till!
Yinyoga by Mariayogini
Och så har jag skaffat en Facebooksida för min yinyogaverksamhet! Gå väldigt gärna in och gilla den, då blir jag glad! Än så länge kanske det inte händer jättemycket där, men vem vet vad framtiden gömmer? Inte minst ska ju du som finns på Gotland notera 21 september, då jag får samarbeta med Tia Jumbe under en eftermiddag på Lila shala. Det kan du se mer om på Facebooksidan.
Tja, annars tuffar det på, som för de flesta. Livet pågår, liksom. Vissa dagar är det uppåt, andra lite mer nedåt. Jag kämpar fortfarande med att komma tillbaka, att återställa energinivån till någon slags acceptabel värdighet. Det är ingen lek att hitta nya rutiner och ny livsstil, men det är alldeles nödvändigt för hållbarhetens skull. Jag jobbar vidare!
Själv då – hur lever livet med dig? Vore roligt att få höra från dig, gärna här i kommentarsfältet. Njut av våren och den stundande sommaren!
Lämna ett svar