I söndags tog jag ett lite deppigt farväl av käre maken för att äntra båten mot två veckors vistelse i Stockholm. Trots att jag åkte mot roliga och på sätt och vis avkopplande upplevelser, kändes det obra att åka ifrån honom. Vi hör liksom ihop, han och jag.
Igår gjorde jag det oundvikliga – promenerade i Kungsan för att uppleva det som alla medier svämmar över av lajv; körsbärsträdens blomning. Precis så vackert som jag trodde, och den värmande solen gjorde upplevelsen komplett.
Lämna ett svar