I går kväll var jag och bästisen Lotta på bio för att se den efterlängtade ”Hitta Doris”. Ända sedan ”Hitta Nemo” kom ut 2003 (jodå, jag har googlat. Precis så länge sen var det!) så har den förvirrade lilla blå fisken Doris med nedsatt närminnesfunktion (snarare brist på närminnesfunktion skulle jag vilja påstå) varit en följeslagare i mitt liv. Det har varit lätt att identifiera sig med Doris – inte minst för mig nuförtiden, haha!
Nu har hon så fått en egen film, Doris. Vi såg den i 3D, och den motsvarar mina förväntningar. Vi får en stor portion av Doris, med extra allt, inklusive hennes prov på att prata valska. Men faktiskt största behållningen är den nya bekantskapen Ingvar. Han är en bläckfisk med en kärv yta, men ett hjärta av guld ska det visa sig. Bli inte förvånad om nästa film har Ingvar i huvudrollen, och kom ihåg var du läste det först!
Lämna ett svar