Den här hösten går i ett rasande tempo och är fullständigt proppfull av plikter. Dag efter dag känner jag att jag PRECIS klarar av det som krävs. Men det finns inga marginaler och inga pauser, ingen andhämtning och det är nästan bara tur att jag inte missar och glömmer något.

Det är alltid så här i perioder. Det är inte inte klagar jag gör, jag försöker bara förstå hur jag är funtad. För det handlar om lika delar arbetsbelastning och personlighet. Jag nöjer mig inte med halvdana resultat, halvgjorda uppgifter eller halvnöjda människor. Jag nöjer mig inte med att vara färdig, utan måste då genast fylla på med fler uppgifter. Det går ju alltid att göra saker bättre och mer. Det går alltid att pröva nya vägar och metoder!
Detta är för det mesta ett framgångsrikt sätt att arbeta, min organisation rör sig framåt, är progressiv och nyskapande, och jag trivs. Men när perioder av högre krav kommer, blir det för mycket. Och med åren blir det allt tuffare, jag får allt svårare att hantera det. Jag blir tröttare allt fortare, tappar lättare sugen och lusten. Glömmer alla knep hur en håller näsan över vattenytan. Och november gör det ju inte heller lättare…
Trots mina 52 år har jag inte kommit på hur jag ska hantera mig när min gränslöshet tar över. Jag känner igen alla tecken och VET att det inte är vare sig normalt eller hälsosamt att må som jag gör såna här perioder. Jag är irriterad på min omgivning, trött, har fysiska besvär. Jag slutar träna, läsa och göra roliga saker. Tack alla som står ut med mig!
Det är alltid övergående. Men finns det någon där ute som har något fiffigt trick som biter på en medelålders workoholic, så välkommen. Jag lovar att lyssna!
Dagen har för övrigt varit fullkomligt awsome. Gotland Pride invigdes, och regnbågsfärgerna sprakade på arbetsplatsens flaggstänger, ringmuren, husfasader och klädespersedlar. Vilken folkfest! Och så har fortsättningscirkeln med Byggfackens PRO i sociala medier fortsatt, få sysslor är så meningsfulla som detta! Dagen kröntes av ett yogapass, yogan finns alltid där vid min sida.
Men som sagt – mirakelrecept mot gränslöshet mottages tacksamt!