Bor på hotell för andra gången den här veckan, den här gången å arbetets vägnar. I helgen var det ju rent nöjesboende, när vi hade vår syskonträff. Nu är jag i Stockholm två dagar igen, på Länsbildningsförbundens möte (jag är ordförande i Gotlands Bildningsförbund).
Njuter frukost vid ett soligt bord, med utsikt mot Söderleden och Globen. Hade kunnat vara både vilsamt och njutbart om det inte vid bordet intill placerat sig två småbarnsmammor. Jag tror faktiskt att vi då och då skyller barnen för att vara störande när vi har barnfamiljer i sin närhet, men den här morgonen är det definitivt inte så. Barnen är tysta som änglar, och ler bara stort och glittrande när jag vinkar till dom. Men mammorna! Skränar, skräpar, smular, strör saker omkring sig, samtalar med en volym så man tror de sitter på var sin sida frukostmatsalen. Jag är en rätt tålmodig typ, men blir faktiskt lite störd. Hallå – ni sitter inte hemma vid köksbordet, ni är bland folk!
Men som sagt – det får mig att tänka efter. Nästa gång jag automatiskt tänker att ”åh! vad barnen är stökiga och störande” ska jag studera VAD det är som egentligen låter. Kanske är det inte barnen, trots allt!