Helgen blev inte helt som jag tänkt och trott, men lördagen erbjöd ett sjuhelsikes drag!
Tanken var att jag skulle inleda helgen med en kväll på Aktiespararnas tjejkväll på en av stans restauranger, och det hade jag sett fram emot. Men den förkylning jag har lyckats hålla långt ifrån mig under flera veckor nu medan min omgivning däckat den ena efter den andra, kom ikapp mig. Jag kämpade mig igenom dagen då vi hade koncernmöte i Region Gotland, för att kapitulera till kvällen. Bara hem och ta det lugnt.
Ett sjuhelsikes drag med ”Misty” som extra krydda
Lördagen inledde käre maken och jag med en alldeles nödvändig städning hemma i lägenheten – det starka vårljuset är verkligen både avslöjande och obarmhärtigt!
Och så på eftermiddagen helgens höjdpunkt – konserten med Visby Storband och gästartist LaGaylia Frazier (ur GotlandsMusikens konsertserie). Det är tredje gången vi upplever henne på scen, och vi hade höga förväntningar. Men vi blev inte besvikna, den här gången heller. Vilken röst, vilken uppenbarelse, vilken energi, vilken musikalitet, vilken humor, vilken publiknärvaro! Höjdpunkten enligt mig, var något som inte var vare sig repeterat eller stod i programmet – en helt improviserad och oväntad version av ”Misty” som hon framförde tillsammans med GotlandsMusikens pianist Jean-Simon Maurin. Magiskt! Det är fantastiskt med sådan musikalitet, jag beundrar verkligen människor som har musiken som en förlängning av sig själva, på något sätt.
Men efter den här dagen, fick jag se mig själv besegrad. För i söndags fick jag sen vackert avstå Visby Romas sista hemmamatch för nu, den dagen mådde jag riktigt skrutt. Trots lördagens vitaminpiller, jag är så glad att jag orkade det i alla fall!
Foto:
Olle Melkerhed (från lagaylia.net)
Maria Björkman (från konserten i lördags. Ber om ursäkt för den kvaliteten…)
Lämna ett svar