Jag är ju stolt vice ordförande i Gotlandsmusiken, en fantastisk länsmusikorganisation med gott rykte i hela landet. 18 superproffsiga musiker, som kan göra i stort sett allt. På bilden ser ni Gotlandsmusikens blåsorkester, riktiga trollkonstnärer med de blänkande instrumenten som verktyg.

Men jag fick ett annat perspektiv på det där med orkester när jag läste boken ”Fritt fall” av Eva Sanner. Många böcker inom genren personlig utveckling har det blivit genom åren, och jag ska erkänna att jag är luttrad och läser dom allt slarvigare. Sällan fastnar något som jag tar med mig någon längre tid. Men i den här boken tog jag med mig detta med ens inre orkestermedlemmar.

Sanner gjorde en liknelse – vi har så många personligheter inom oss, såna som har formats ända från barnsben och upp genom åren fram till nu. Röster som hörs olika starkt, allt ifrån bastuba eller puka till en liten spröd triangel. Om man får syn på de här olika medlemmarna i den inre orkestern och accepterar att de finns där, kan man kanske skriva ett partitur så alla till slut lirar samma låt. Så länge man inte har koll på dom är man en usel dirigent som tror man har koll på livets orkester medan medlemmarna sitter och jammar på sitt bara. Men får man syn på individerna, en och en, så går det att få ihop ett riktigt vackert stycke. Det gäller att se dom, acceptera dom och också förstå vilken roll dom spelar i mitt liv (eller kanske vilken stämma, snarare). Och framför allt inte döma, utan i stället göra det bästa av deras olika egenskaper!

Jag har sedan jag läste boken försökt identifiera mina orkestermedlemmar:

* Drömmaren
* Enstöringen
* Syster duktig
* Latmasken
* Den otåliga
* Organisatören
* Sökaren
* Perfektionisten
* Barnet
* Njutaren
* Fördömaren
* Den förnöjsamma

Kanske finns det fler, men dom har jag ännu inte fått syn på. Fundera gärna igenom vilka orkestermedlemmar DU har!