I skrivande stund har vi nyss vinkat av våra gäster L och E, som varit här över helgen och spelat canasta. En trevlig vana som snart har 20 år på nacken.
Canasta en del av livet i snart 20 år
1998 spelade vi vårt första parti canasta, och sen har det bara fortsatt. Vi kan helt enkelt inte sluta. Ett par, tre gånger per år ses vi hos varandra – eller på något annat ställe – och spelar. Vi avsätter ett par dagar, och fokuserar på spelet. Vi bryter av endast för att laga och äta mat, samt kanske gå ut en sväng om det är fint väder. Det har hänt – såsom den här helgen – att vi också haft något annat tema eller ärende samtidigt som vi ses, men oftast är det bara spel som gäller.
Vi har en spelpott där vi lägger pengar när vi förlorar. Till det kontot sparar vi också regelbundet, för vi brukar resa för våra förlustpengar. Under årens lopp har vi hunnit med Prag, Budapest, Cornwall, Malaysia… kanske något mer som jag har glömt just för tillfället. Det är ett jätteroligt sätt att spara på, och också att resa på.
Jerry Williams
Det vi slog ihop spelet med den här gången, var en konsert med Jerry Williams på Wisby Strand i fredags kväll. Han är kanske inte den artist jag har lyssnat på genom åren, men jag måste buga mig i respekt – om två veckor fyller han 75 bast, och det var rock´n roll och ös från början till slut. Och jäkligt skickliga musiker hade han med sig också, en blåssektion som inte gick av för hackor. Så jag är glad att jag var där!
Före konserten åt vi på en av våra favoritkrogar – Pinchos.
Se ett par minuter från Jerkas show här:
9 april, 2017 kl. 11:01
Oh. Canasta. Lärde jag mig av min farmor och farfar för en miljon är sedan. Det och Mah Jong. Fast det var många år sedan nu…
10 april, 2017 kl. 08:56
Det verkar vara så Gunnar, att det är något som vi vuxna/halvgamla lärde oss av den äldre generationen för länge sen. Hör det av flera, när jag berättar om vårt spelande. Kul att ta upp det igen, nu lär vi våra ungdomar det!