När jag började blogga för ett år sedan, var jag inte riktigt klar över syftet. Nyfikenheten drev mig att testa, och eftersom jag gillar att skriva blev jag snart fast. I början skrev jag för mig själv, så småningom blev det mina följare som jag blev bekant med eller som stod mig nära från början som var föremålet för mina rader.
Men nu, efter ett år, vet jag att jag ingår i ett oöverblickbart nätverk. Och mina mottagare kan vara vilka som helst, med alla sorters bakgrunder, förväntningar, åsikter med mera. Det är kul!
Nu har jag anmält mig till bloggen ”Presentera din blogg” just för att försöka utöka mitt nätverk ännu mer. Man kan också bli fan till denna på Facebook, för att ytterligare sprida gracerna. Det är hisnande att tänka sig att man ligger ute i rymden, till allmän beskådan för alla!
6 maj, 2010 kl. 10:04
Maria – jag har oförskämt nog inte svarat dig ser jag! Blev intresserad, gick in på din blogg och fastnade i en massa fina bilder!
Annika – välkommen hit! Jag kommer i alla fall att besöka din blogg nu ett tag, så då vet du att du har en läsare åtminstone. Lycka till med ditt bloggande!
5 maj, 2010 kl. 19:17
Hej hej
Kul att läsa om hur du tänkte när du började blogga. Jag befinner mig just nu där ungefär. Nåt nätverk finns jag inte med i och några besökare har jag inte sett röken av, på min lilla blogg som bara är några dagar gammal. Tack för tipset på "Presentera din blogg". Ska nog anmäla mig när jag kommit på vad min blogg handlar om. Kram
31 mars, 2010 kl. 09:44
Kikade in hos dig! Vilken trevlig blogg du har! Om du gillar fotografi så kika in hos mig! 🙂
Glad påsk!
20 februari, 2010 kl. 11:24
Pia – ja jag minns att du la ut din blogg strax efter att du hittat till min. Det är jag glad för!
LisaMatilda – ja visst är det lite hisnande! Och ansvarsfullt.
Eva – tack för snälla ord om min blogg, och välkommen själv! Om du letar lite, kan du hitta några inlägg från min semester i ditt nya land.
Ingrid – ibland har man helt enkelt inget att säga när man har läst ett blogginlägg tycker jag. Ibland nickar jag instämmande, ibland skakar jag på huvudet och andra gånger kanske jag är rätt likgiltig. Jag kommenterar nog bara när jag känner att något berör mig extra, eller att jag faktiskt kan bidra med något. Men visst undrar man vad folk tänker!
Annika – jag känner mig ju nästan som en i din familj numera!
Tina – tack även till dig för snälla ord om min blogg. Se nu till att jag vinner bara!
20 februari, 2010 kl. 10:29
Hej Maria!!
Tack för din hälsning hos mig & för att du vill vara med i min tävling =)
Jag har antecknat två lotter på dig & önskar dig varmt lycka till!!
Vilken fin blogg du har!!
Jag håller oxå med dig. Jag började blågga för att jag älskar att skriva, behöver sätta ord på mina funderingar!
Ha en underbar helg!!
Kram Tina
20 februari, 2010 kl. 09:57
Känner som du – började blogga för min egen och min familjs skull, och fick nya sköna vänner på kuppen. Härligt!
20 februari, 2010 kl. 08:54
Visst är det så Maria!
När man varit med ett tag finns man för allmänt beskådande för alla. Det är en häftig känsla, men manar också till eftertänksamhet och ansvar när man skriver.
Jag har runt 100 besök om dagen, men det är ett fåtal som lämnar några kommentarer och jag kan ju inte låta bli att fundera på vad de andra tänker??
Ha en fin helg!
Kram Ingrid
20 februari, 2010 kl. 08:46
Jag kan hålla med dig om att media verkligen letar fel på Carola. Nu är jag inget större fan av henne, men ibland kan jag tycka att man går lite väl långt.
Vad kul att du hittat min blogg. Jag har tyvärr varit lite dålig på att skriva den senaste tiden, kanske ända sedan årsskiftet. Vi har haft besökare och det har upptagit nästan all tid. Jag började blogga på grund av vår flytt hit till Malaysia. Jag ville att alla där hemma i Sverige skulle kunna ta del av vad vi gör och hur vi lever.
Vad kul att ni varit här i Malaysia. Jag tycker alltid att man annars bara hör svenskar prata om Thailand.
Jag ska nu sätta mig och läsa din blogg lite mer. Tropikkramar!
20 februari, 2010 kl. 07:00
Kul, men även lite skrämmande tanke att vem som helst kan titta in i "min hörna" utan att jag har en susning!
Hoppas att du får en härlig helg trots all snön som vräker ner!
19 februari, 2010 kl. 23:21
Precis som Du Maria, så började jag blogga för min egen skull. Hade inte ens bloggen öppen från början, men "vågade" efter ett tag öppna den till allmän beskådan.
Och visst är det häftigt att tänka sig att man finns där ute i cyberrymden, för vem som helst att ta del av.