Sen jag då och då började skriva om hur jag mår och min situation, har jag fått så väldigt mycket gensvar. Från början hade jag alls ingen ambition med detta, jag gjorde bara ett inlägg bland alla andra inlägg sedan sju år tillbaka, men just detta första inlägg engagerade uppenbarligen, liksom efterföljande. Då insåg jag att det som jag hittills bara sett som mina egna funderingar och min känsla av att inte räcka till och inte må bra var det många som identifierade sig med. Då förstod jag också att jag borde fortsätta skriva om min resa framåt, genom och ur det som då – tidigt i somras – var min verklighet.
Det är en balansgång – att dels fortsätta berätta och med jämna mellanrum återkomma om hur det går för mig, vad jag gör för att komma vidare och hur jag gör det, och dels att undvika fastna i det och manifestera det. Jag vet att det inspirerar många som läser bloggen, det får jag åtskilliga bevis på. Men mitt liv är så mycket mer och jag vet att där en vattnar, där växer det! Jag vill inte få en eländesstämpel på mig. Jag hoppas bloggen speglar att den delen som speglar mitt mående och min resa till ett bättre sådant, är bara en del av mitt liv!
All cred och uppmärksamhet jag fått, har också fått mig att fundera på alla de som inte hör av sig eller läser bloggen. Jag är ordförande i Socialnämnden på Gotland, och vet att jättemånga inom vår verksamhet – och andra verksamheter för den delen – sliter oerhört hårt och mår dåligt, inte minst av känslan av otillräcklighet. Det gör mig sorgsen och ger mig en stark känsla av vanmakt. Jag önskar av hela mitt hjärta att jag kunde hjälpa, och göra situationen annorlunda. I min roll gör jag vad jag kan, men det känns som en droppe i havet. Det är så mycket som spelar in, som jag som politiker inte kan påverka.
Jag vill med det här betona att jag vet att ni finns. Jag tänker mycket på er, och jag brottas med frågan hur vi ska göra er situation drägligare. Är du en av dessa, eller känner du någon som är en av dessa, och vill berätta något för mig så är du välkommen att höra av dig. Jag lyssnar gärna, och kanske kan jag få smarta idéer för att vara med och skapa en bättre framtid.
———————————-
Exempel på tidigare blogginlägg om detta:
Hon är inte helt enkel att ha att göra med, den där Maria
Jag är inte sjuk – bara lite o-i-form
Ett semesterbokslut – den osminkade verkligheten
Lämna ett svar