Har senaste tiden klurat på detta med bloggar. Så fantastiskt det är, att skriva dagbok, att umgås, att lära känna nya personer, att glutta in i nya världar, att lära sig, att… ja, säg det som inte bloggarna bidrar med. Det här året – då jag hittills har bloggat sisådär 7 månader – har jag fått massor av nya kontakter på olika sätt. Några långt bort, några engångs-, andra mer hållbara och kära. Fantastiskt.

Men det som fascinerar mig är de kändisar som bloggar. De gör ju precis som jag – skriver om sin vardag, sina innersta tankar, lägger in privata bilder, håller ett personligt språk. Jag tittar in hos dom ibland. Ledsnar rätt snart, men det känns lite spännande samtidigt som det verkar som gamla vänner. Hos några av dom har jag varit ända in i vardagsrummet. Och det är här mina funderingar kommer in – några av dom har jag också läst intervjuer med, där de har sagt att de är restriktiva med att lämna ut sina privatliv i intervjuer.

Hur går det här ihop? Tänker dom precis som jag, att det nog inte är så många som läser min blogg, bara de allra närmaste? Har inte de ett inbyggt försvarsverk mot omvärlden, är de inte vana vid att alltid ha lite distans?

Det här förbryllar och fascinerar mig. Tänk vad världen blivit liten med Internet och bloggar. Hur enkelt som helst kan jag vara vän med vemhelst jag önskar!