Sitter i vår stuga ute i skogen och njuter försommar samtidigt som jag arbetar och ägnar mig åt lite bloggande. Funderar mycket på det här med bloggen, ägnar ju rätt mycket fritid åt den för att jag tycker det är roligt och för att jag gillar att uttrycka mig. Jag gillar också att ha min egen plats i sajberspejs, och den behöver ju vårdas och uppdateras.

Bloggande en egen bransch

Bloggandet har blivit en helt egen bransch på senare år, och många är de som slutar sina anställningar och bildar företag som de bygger runt sin blogg på olika sätt. Det är en jättespännande utveckling som jag följer intresserat. Jag märker också – både av sånt jag läser och i min egen omgivning – att det inte är helt enkelt att förstå detta med bloggandet i allmänhet, och kanske framför allt inte att det för många blivit ett yrke. Det som för många också är svårt att förstå är nödvändigheten av ett mycket personligt anslag.

Vi människor är i grunden väldigt intresserade av varandra och varandras liv. Tänk bara så mycket vi pratar om andra människor! Och tänk så mycket läsare våra skvallertidningar har, många älskar att läsa om kändisar.  Och tänk så svårt det vore att utvecklas utan att ha medmänniskor att spegla sig i. Att följa personer i sociala medier och på bloggar är ju ett relativt nytt fenomen, men bara ett tiotal år på nacken. Det är som att läsa skvallertidningar, fast med den stora skillnaden att här bestämmer personerna själva vad som ska skrivas och vilken bild som ska ges.

Att veta att det är många som följer en, är helt klart en sporre när en skriver. Även om jag skriver för mitt eget höga nöjes skull, har jag fått en trogen läsarskara som återkopplar till mig och som jag förstått också inspireras av mig i olika sammanhang. Det gör mig väldigt glad, men det förpliktigar ju också. Jag behöver vara extremt ärlig, för annars genomskådas jag. Men att vara ärlig behöver inte betyda att säga allt, jag väljer själv vad jag berättar. Jag skrev ett inlägg om det tidigare våras, som går att läsa här.

Många yrkestitlar

Jag anser att vi måste ha respekt för alla de bloggare som faktiskt producerar läsvärt innehåll med jämna mellanrum och som på det sättet lyckas upprätthålla ett intresse och en läsarskara. De är skribenter, redaktörer, fotografer, grafiska designers och it-tekniker vid sidan av en eventuell specialnisch som de skriver om.

Jag vill gärna rekommendera ett intressant blogginlägg av Maryem Nasri om just detta, som heter ”Fotograf är väl inget riktigt jobb, eller hur?”. Läs och begrunda!