I går – tisdag – överfölls vi handlöst av en aggressiv och hetsig vinter här på Gotland. Det var inte måttligt, jag snackar alltså naturkatastrof nästan. Force majeur. På bara någon timme rådde full snöstorm, och jag överdriver inte. Dörrar smällde upp, snön drev igen, bilar for av vägen, sikten var NOLL. Samtidigt åskade det i Hemse. ÅSKADE! Jag brukar skämta om åska och drivis, men det var verkligen så här i går. Helt sanslöst.

Ett par av mina möten blev inställda, för ingen ville ge sig ut i onödan. Räddningstjänsten uppmanade faktiskt att stanna inomhus. Det innebar att jag fick några extra timmar på kontoret jag inte hade räknat med, och det var riktigt välbehövligt.

När det var dags att åka hem, visade vägarna sig vara glashala. Det gick mycket sakta hem, bilar låg i diket längs vägen. Det gick bra, även om det var riktigt okul. Som sagt – det gick bra ända till jag hade 150 m kvar hem. Så fort jag svängt ner på vår lilla åkerkviar (bondens väg tvärs över åkern där vi bor) så körde jag fast. Rejält. Det gick alltså inte att se hur mycket snö det var, jag trodde det var någon decimeter och att jag kunde köra fram till lagårdsväggen och parkera där till morgonen därpå. Så brukar vi göra när vägen är igenkorkad, för att vara säkra på att komma ut dagen efter.

Jag tog sats för kung och fosterland – vilket gjorde att jag inte bara körde fast utan bilen liksom kanade upp ovanpå den packade snön så hjulen mer eller mindre stod i luften! Hur smart får man vara…

Bosse kom med skyffel och god vilja. Men ju mer snö han skottade undan, desto tydligare stod det klart att bilen stod som på en piedestal.

Fanns bara ett alternativ kvar, och det var att be bonden Lagerkvist snällt om hjälp. Han kom med traktor och kedja, och drog upp mig på rätt köl igen. En timme tog äventyret.

I morse kunde vi inte använda Bosses bil hemifrån, eftersom vår kviar var helt igendriven. Alltså travade vi i delvis lårdjup snö upp till lagårn och min bil med packning för en hel dag; datorväska, träningsväska samt hund. Den senare försvann i drivorna, men tyckte det var jättekul.

Det ska bli synnerligen intressant att se om Lagerkvist har plogat vår väg i dag, eller om vi får fortsätta trava ett par dagar till, tills snön smälter…

Härligt med vår.

Nu är det dags att skicka in månadens korsordstidning igen, nästan allt är löst. Lika tillfredsställande varje gång, men nu dröjer det väl fem-sex år till innan vi vinner!