För en hel massa år sedan – närmare bestämt 20 (!) – började jag på en ny arbetsplats. Där fanns Petra, en tjej i ungefär samma ålder som jag. Vi arbetade på samma avdelning och fick en del med varandra att göra. Sanningen att säga hade vi nog delvis också en rätt stor frihet att styra våra arbeten själva också, och vi styrde nog båda så vi fick jobba en del ihop.

Det grodde en vänskap där, mellan oss. Jag har skrivit om den en gång tidigare här på bloggen, för två år sedan, här.

Petra och jag delade ljuvt och lett (konstigt uttryck), och hon vet saker om mig som nästan ingen annan vet. Hon vet sorgliga saker, glada saker, kärleksfulla saker, galna saker. Hon har tillgång till en vrå i mitt hjärta som är enbart hennes. Det kan vare sig tid eller rumsligt avstånd rå på.

Hörde en låt i dag som direkt förde mig alla år tillbaka i tiden och som fick mig att se och känna Petra framför mig. Jag kom på att hon är mig kär.

Var rädd om dina riktigt sanna vänner. De är en skatt!

(Vill du läsa Petras blogg hittar du den här.)