Känner du tacksamhet? Ja, det gör du säkert ibland om något särskilt händer som får dig att vilja tacka för det, men jag menar så där dagligdags; går du omkring och känner tacksamhet?

Funderar en del på det där med tacksamhet lite då och då, och just nu har jag en tid då jag hinner tänka väldigt mycket. (Stickspår: kommer förresten ihåg att jag ofta genom åren haft en önskan om att hinna tänka tankar till slut. Nu har jag lyxen att kunna göra det, det är så himla skönt!) Därför har de poppat upp igen, funderingarna om tacksamhet.

Tacksamhet, medveten närvaro och meditation hör alla samman

Jag tror att känslan av tacksamhet kan göra underverk. Därför att om du tänker fram saker du har att vara tacksam över, blir det automatiskt att du stannar upp i tillvaron och då blir det samtidigt lite av medveten närvaro – eller som det heter nu för tiden: mindfulness. Medveten närvaro är besläktat med meditation. Allt handlar om att reflektera över det sammanhang du befinner dig i, att iaktta det som finns omkring dig. Att se det vackra, höra det intressanta, känna det mjuka, smaka det goda och förnimma de härliga dofterna. Allt det där har du omkring dig hela tiden. Kanske inte allt samtidigt, men nästan alltid något.

Ibland kan jag plötsligt komma på hur tacksam jag är över min friska kropp, till exempel. Även om jag släpar omkring på några kilo för mycket, är det en riktig skitsak i jämförelse med att jag har två ben som bär mig dag efter dag. Visserligen lite väl cellulitangripna, men de funkar fint för det de är till för. Jag har både syn och hörsel i behåll. Synen behöver lite draghjälp med glasögon, men jag ser min omvärld. Och vilken tur att det finns glasögon! Hörseln är bra, men överskuggas just nu (hoppas att det är bara just nu) av en ständigt närvarande hög signal i huvudet. Som en vansinnigt högt stämd fiolton, ungefär. Men jag hör, bortom den!

Befriad från elände

Jag kan känna stor tacksamhet över att alla mina nära och kära är friska och mår bra. Jag är så gudabenådat befriad från olyckor och elände, att bara detta faktum fyller mig med både tacksamhet och ödmjukhet. Jag är tacksam över att vi har ett sånt fantastiskt system i vårt land, att jag nu får chans att hämta krafter och fortfarande uppbär ersättning för mitt dagliga bröd och har kvar jobbet när jag kommer tillbaka på banan. Det är ingen självklarhet!

Tacksamhet kan jag också känna när jag är lite frusen om fötterna och drar på mig de goa sockorna som mor Kerstin stickat. Eller när jag är lite hungrig, och värmer en supergod soppa som jag får sörpla i mig tillsammans med en ostsmörgås. Eller när solen plötsligt tittar fram mellan alla mörka regnmoln, och världen plötsligt får en helt annan skepnad.

Den friska luften, den vackra höstnaturen. Våra fyra årstider. Att jag får åka till ljus och värme om ett par månader. Att jag lever gott och har allt jag behöver. Att jag har en massa roliga Disneyfilmer i min hylla. Att jag har en hel hög olästa deckare på nattduksbordet. Att jag slipper krig.

Det finns galet mycket – smått och stort – att vara tacksam över.

Har också ett par gamla inlägg om tacksamhet här och här.

Vad känner DU tacksamhet över? Kommentera gärna. Det är bra att tänka efter på sånt, ibland. Och jag vill gärna veta!

tacksamhet