Vi var på bio i dag, och såg den dokumentära långfilmen om Olof Palme.

För mig är Olof Palme en person som fortfarande lever, eftersom jag har upplevt honom. Men det är förtrollade lätt att glömma att tiden går, och faktum är att det är en hel generation sedan han mördades. Alltså också förrädiskt lätt att glömma vad som hände, och glömma denne karismatiske politiker.

Att se filmen är för mig att delvis friska upp minnet, och också att få en lite ny bild av Olof Palme. Den ger också perspektiv – alla världshändelser under de år han var aktiv ger en bra bild av 1900-talet.

Olof Palme skulle ha varit 82 år i dag. Det är alltid svårt att tänka så, det var uppenbarligen inte meningen att han skulle bli gammal. Men jag kan ändå inte låta bli att klura på vad han hade kunnat åstadkomma under ytterligare några år, han hade mycket kvar att uträtta.

Jag vill gärna uppmana att gå och se filmen. Den är folkbildande!