Vi är fantastiskt lyckligt lottade att bo vid havet och se horisonten utanför vardagsrumsbalkongen. Vi har solnedgångarna i sikte en stor del av året, men under några månader gömmer den sig alldeles för långt till vänster bakom höghuset som byggdes för några år sedan. Men nu – nu! – har solnedgångarna kommit tillbaka! Äntligen kan vi se vår vän gå ner i havet så vi nästan hör hur det fräser.
Det magiska ljuset är tillbaka, våren är skönjbar, fåglarna piper lite försiktigt och frågande och jag hyser hopp om framtiden igen. Hurra!
Lämna ett svar