Jag har i 4-5 år gått på poweryogaklasser, med rätt långa uppehåll över somrarna. Jag började av ren nyfikenhet, och tyckte först att det var en suverän träningsform för min kropp, som kompletterade övrig träning bra. Men vartefter tiden har gått har yogan blivit så mycket mer.
Under hand har jag också blivit mer nyfiken, och provat fler former av yoga. Framför allt kundaliniyogan, eller livsyoga som den också kallas, är något jag har stuckit emellan med på kortare sommarkurser t.ex. Det var också kundaliniyogan som var den allra första yogaformen jag testade för mer än 10 år sedan. Det var en synnerligen trevlig bekantskap, och jag insåg nog redan då att yoga var bra för mig.
Efter ett långt uppehåll kom sen Elisabeth i min väg, och jag provade poweryoga under hennes ledning. Där blev jag kvar, och har varit i 4,5 år om jag räknar rätt. Tisdagsmorgnar är min morgon tillsammans med Elisabeth och poweryogan, och jag har vissa terminer också utökat till två gånger i veckan.
Men nu kommer det att bara bli tisdagsmorgnar framöver, för jag har också bestämt mig att lära mig ashtanga yoga från grunden. Den som följt min blogg en längre tid, minns att jag i somras gick en veckoslutskurs som jag var tvungen att sluta i förtid, läs här, för att den tog så hårt på mig. Det var ashtanga, och det var hos Maria jag gick kursen.
Eftersom jag tydligen är en person som söker utmaningar, gav det mig inspiration till att – i stället för att konstatera att ashtanga inte är något för mig – bestämma mig för att gå till botten med ashtanga yoga. Eftersom min kropp reagerade som den gjorde, måste det ha betytt något.
Sagt och gjort – jag har nu påbörjat en nybörjarkurs i ashtanga med Maria, på onsdagskvällar. Ashtangan innehåller serier med asanas (ställningar) med jättekonstiga namn som Maria rabblar. Men det är kul, och riktigt riktigt skönt. Svettigt och tufft för musklerna. Men kroppen tackar mig varje gång.
Men det är faktiskt inte riktigt nog med det. I min iver att utforska ashtangan, insåg jag att det finns ett ställe till som jag vill testa. Hade siktat på en nybörjarkurs även där, men det funkade inte med mina tider. Efter lång och snårig mailkonversation med Jenny, så kom vi fram till att jag kunde hoppa in i en av hennes nivå II-kurser på fredagluncher. Den började i går, och var härlig!
Så nu yogar jag tre gånger i veckan: på tisdagsmorgnar hos Elisabeth, där jag får känna mig lite duktig eftersom jag varit med ett tag, det är jobbigt men jag känner igen det och kan våga utmana mig allt mer. Elisabeth är också sjukgymnast i botten, vilket ger en trygg dimension åt träningen. På onsdagskvällar hos Maria, som ger en strikt indisk yogaträning på ett för mig väldigt tilltalande sätt. Hon är mjuk och proffsig på samma gång, och inger stort förtroende. Hennes naprapatbakgrund ger också en trygghet. Slutligen hos Jenny på fredagluncher, där hon bjuder in till ett sagolikt lugn i sin yogagrotta. Hon bjuder på värme, engagemang och livsglädje, och här får jag ro i samband med träning i mitt eget tempo.
Alla tre – Elisabeth, Maria och Jenny – ger mig massor men på helt olika sätt. De inspirerar mig till att utföra mindre underverk med mig själv vid varje träningstillfälle.
Förstår ni nu att jag är helt såld på yoga??
30 augusti, 2009 kl. 14:23
Eva – om du känner så: leta efter något annat. Du kommer nog att hitta det du behöver!
Pia – ja, det är helt fantastiskt. Tiden ser jag till att ta mig, för att det är så viktigt för mig.
29 augusti, 2009 kl. 15:29
Det låter helt fantastiskt… å vad jag önskar att jag hade den tiden och alla dessa möjlighet.
Fast å andra sidan börjar min kundaliniyogakurs nästa vecka och poweryogan på Nautilus snart… så jag längtar!!
Underbart med så kompetenta lärare!
29 augusti, 2009 kl. 12:22
Maria! Det låter helt underbart.Vilka suveräna kurser och som det verkar så otroligt kompetenta lärare. Jag funderar på om jag inte måste hitta en kurs med mera feedback också. Vi får se. Tycker inte jag utvecklas alls nu, det blir mer stilla gymnastik.