I tisdags kväll kom käre maken hem och fann mig i arbetsrummet framför datorn. Ute var en fantastisk kväll, sommaren har verkligen dröjt sig kvar superlänge i år. Men till skillnad från annars har det inte påverkat mig lika mycket i år, jag är rätt likgiltig inför vädret. Inte så att det spelar roll, det gör det naturligtvis för humöret och kroppen, men jag har inte känt något tvingande behov att gå ut bara för att solen skiner. Rätt vilsamt på ett sätt, och jag tror det inte bara beror på hur jag är i kynnet just nu, utan att det också beror på att det har varit så fint så länge, att stressen att ta vara på det har försvunnit. DET är sunt!
Hur som helst – nu tyckte han att jag skulle följa med ut i den vackra eftersommarkvällen. Vi åkte ner till Flundreviken där hans båt Molan ligger, och åkte ut en tur rakt ut på havet, stängde av motorn och bara låg stilla och kluckade. Östersjön låg platt! Det kom lite svallvågor från Destination Gotlands färja som just gått förbi, men annars var det helt stilla och platt. Det är helt svindlande att sitta i en liten båt ute på detta enorma vatten, en känner sig riktigt pyttig och riktigt ödmjuk inför det stora blå.
Det var en fantastisk kvällsstund som jag är så tacksam för!
Lämna ett svar