Försöker njuta lugn lördagmorgon. Alla förutsättningar finns – kaffe på sängen av käre maken, en välskriven krimroman, flera lediga timmar framför mig och trevlig samvaro att se fram emot i eftermiddag och kväll.
Ändå. Rastlöshet och kokande hjärna. Det är så mycket ogjort.
Intalar mig själv: ”Snälla Maria, om du ska vänta med att vila tills allt är gjort, är du helrökt!” Jag vet. Jag jobbar på att koppla av i mellanrummen, men är fortfarande – efter år av träning! – usel på det.
