Utanför komfortzonen varje dag

Snart är det sju månader sedan jag hoppade från trampolinen utan att egentligen veta om det var något vatten i bassängen. Ja, bildligt, alltså. Då blev jag vald till ordförande i Socialnämnden på Gotland, oerhört hedersamt men fruktansvärt läskigt. Jag kunde i stort sett ingenting om området, och politiken hade jag varit ifrån länge. Men det kändes faktiskt rätt att säga ja när frågan kom, min magkänsla sa mig att jag skulle ångra mig till döddagar om jag inte tog chansen!
Sedan dess har jag varit utanför min komfortzon i stort sett varje dag. Det är utmanande och utvecklande att vara där utanför, att tvingas töja och tänja på sig själv, att göra saker en aldrig har gjort, att prata om saker en knappt vet ett dugg om. Att lära känna massor av nya människor, att lära sig rollen som politiker – en företrädare för skattebetalarna där jag ska manövrera mig själv mellan en förvaltning, det egna partiet, övriga partier… och hela tiden hålla i minnet vilket uppdrag jag har, på VEMS uppdrag jag sitter där jag är. Socialtjänsten spänner över ofantliga områden, stora och svåra. Lite börjar jag lära mig, men jag har kolossalt mycket kvar. Du anar inte hur många luckor jag har i min kunskapsbank!
Att vara ordförande i Socialnämnden betyder inte bara att leda möten en gång i månaden. Jag vågar påstå att det är den lilla och enkla delen av uppdraget. Nej, det är en massa andra möten också, i olika råd och kommittéer, arbetsutskott och sånt. Det ska justeras protokoll på särskilda tider, möten ska förberedas, jag behöver ha i stort sett daglig kontakt med ”min” förvaltningsdirektör för att hålla mig uppdaterad på alla miljoner saker som händer inom förvaltningens ram och för att inte tala om allt som ska läsas in.
Jag fick ett extrauppdrag också, som ordinarie ledamot i Regionstyrelsen. Det är stort! Där handlar det om att läsa in sig inte på ETT område, utan du ska ha koll på hela Region Gotlands verksamhet i någon mening. Dock har jag bestämt mig för att vara snäll mot mig själv och inte ställa för stora krav. Först och främst ska jag lära mig allt inom mitt eget fögderi – Socialnämnden – sen kan det bli tid att också bli en bra allmänpolitiker. Än så länge lutar jag mig mot övriga duktiga människor i Regionstyrelsen, och lyssnar och lär.
För att klara uppdragen, gick jag ner på deltid som chef för ABF och dess bolag. Inte heller alldeles enkelt kan jag säga, att dra ner så mycket på den typen av jobb, men helt nödvändigt. Jag håller koll på hur mycket jag jobbar kontra hur mycket tid jag lägger på mina uppdrag, och över tid är det rätt jämnt. Men sammantaget kan jag konstatera efter de här månaderna, att jag arbetar mer än heltid med uppdrag och jobb. Det knixiga är att det går inte att säga att på torsdag är jag politiker och på fredag är det bara ABF som gäller. Nej, uppdraget och jobbet löper parallellt, och beslagtar mig. Slukar mig. Engagerar mig!
Känner stor tacksamhet över att ha fått den här chansen, för det visade sig att det fanns vatten i bassängen. Tack!

 

En kommentar till “Utanför komfortzonen varje dag”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.