Provocerande rubrik möjligen, men precis så är det. Min kära vän Petra försökte nog förstå mitt intresse för andra världskriget och fenometen Adolf Hitler, men… Jag vet också att min vän Eva har förundrats över de många männens fascination av krig.
Jag är inte fascinerad av krig, däremot kan jag inte låta bli att fascineras av vad som hände där på 1930-talet. Andra världskriget – såväl som alla krig – var vedervärdigt, men det var såna mekanismer som både satte igång det och höll det igång, som jag inte kan sluta fundera över.
I kvällstidningarnas desperata kamp för att få sälja lösnummer, så kör nu Expressen med en DVD-serie om andra världskriget. Vem gick på det? Jag förstås.
Ikväll hotar SMHI med skyfall, åska och nordliga vindar. Vi har laddat med vitlöksdoftande lasagne, en stor skål jordnötter, ett par glas vin och – en DVD om Hitler och andra världskriget!
9 juli, 2009 kl. 10:50
Självklart Maria! ;))
9 juli, 2009 kl. 09:53
Pia – du tror verkligen att jag har mina rötter i kungahuset!! *fniss*
9 juli, 2009 kl. 08:46
Historia är lite som släktforskning… man vill veta mera om sina rötter.
Du blir nyfiken på våra gamla kungar… medan jag fascineras av Finlands historia.
9 juli, 2009 kl. 08:29
Ni kloka kvinnor har ju så rätt – historia är viktigt för vår framtid och för att förstå vår nutid. Och jag är lite som du Pia – historia har blivit mer och mer spännande. Jag till och med börjar bli nyfiken på våra gamla kungar, som jag lugnt lämnade därhän i skolan!
8 juli, 2009 kl. 21:12
Jo visst förstår jag viljan att begripa det obegripliga – men jag känner alls ingen lust att se eller läsa mer om andra världskriget – annat än indirekt i bra skönlitteratur som senast Potatisskalspajsällskapet eller min vän Annika Thors fina böcker om de judiska flickorna som kom till västkusten under andra världskriget.
Annars låter det som om ni laddat för en fin kväll! Själv har jag varit otrevlig och sovit mig igenom hela miss Marple
… Nu är jag pigg igen!
8 juli, 2009 kl. 19:45
Av någon underlig anledning så har historieintresset ökat med åren… månne det ha med åldern att göra. 😉
Egentligen är det inte så konstigt att just Hitler blev den han var… fick under en internutbildning inom psykiatrin ta del av hans barndom och uppväxt som var allt annat än trygg. Fast från det till hur andra världskriget utvecklades har jag ändå lite svårt att förstå.
Jag och särbon såg Förintelsen för inte så länge sedan och man upphör aldrig att fasas över hur allt detta kunde ske.
8 juli, 2009 kl. 19:19
Det är väl jätte bra om man är intresserad av historia och krig. Hur ska vi annars lära oss av det som varit? Nu verkar vi i och för sig aldrig lära oss något av det som varit men skam den som ger sig! Även T är fascinerad av Hitler, han vill så gärna förstå vilka mekanismer som förde fram honom till den maktposition han hade.