Var till optikern i dag, för att kolla synen förstås och för att också skaffa nya bågar. ”2 till priset av 1”, ni vet. Jag visste inte alls vad jag ville ha, mer än att ett par skulle ha såna glas som mörknar i ljuset, jag tror de heter fotokromatiska.

Hade hoppats på att få en optiker som inte bara var yrkesskicklig med alla apparater, utan också hade ett estetiskt sinne och kunde tipsa mig om vad jag passade i . Jo, tjena.

Han stod och trampade och trampade och jag riktigt såg tankebubblan ovanför hans huvud: ”Ska hon ALDRIG bestämma sig!”. Jag blev alldeles villrådig av alla hundratals bågar som jag tyckte såg likadana ut. Just nu gäller plastbågar, rätt smala med breda skalmar. Något annat tycks inte finnas. Jag provade ett tiotal, fick fem kvar som såg ungefär likadana ut. Villrådigt plockade jag med mig dessa hem till käre maken, som ju är den som ska se mig i dom. Mig spelar det ju ingen roll, det är ju omgivningen man måste ha omsorg om i såna här fall!

Vi får väl se om han ser någon skillnad.