Vi har haft hundar i vårt liv
Under några år på 00-talet hade vi två hundar; Molly och Shiva, mor och dotter. Vi har så goda och glada minnen av dessa två pälsbollar, med var sin väldigt stark karaktär.
Molly var en riktig A-tik, som ansåg att hon stod högst i rang i familjen om en inte var väldigt bestämd med motsatsen. Då gav hon sig. Hon hade också ett mycket värdigt beteende. Shiva var ungefär raka motsatsen, hon stod lägst i rang och var oerhört undergiven men alltid go´ och glad. Hon utgick liksom från att om något gick på tok, så var hon orsaken. Det räckte att en sa med anklagande ton ”Vad har du gjort?”, så la hon sig platt och tog på sig skulden oavsett vad det handlade om.
Båda två var riktiga knähundar och älskade att gosa. De älskade också att äta, exakt vad som helst. Helst också hela tiden. Nackdelen var att deras pälsar krävde mycket vård, det blev lätt tovor annars.
Saknar våra flickor
Vi saknar våra två flickor ibland, och vi tänker ofta på dom. Nu springer dom båda på en äng någon annanstans, där det är obegränsat med godsaker att äta och människor att sitta i knä på och pussa!
11 maj, 2017 kl. 23:13
Å vilka vackra bilder. Det är lite speciellt, att något sånt som en hund (eller flera) kan komma in så i ens liv, bli så viktig, komma så nära, och ge så mycket. Hundar skänker onekligen flera nya dimensioner till tillvaron. Att få vara med dem är en ynnest, och saknaden skaver länge, samtidigt som minnena finns där…
12 maj, 2017 kl. 00:20
Tack. Johanni. Ja, hundarna är fullvärdiga familjemedlemmar så länge de finns, och vi har dem bara till låns!
11 maj, 2017 kl. 09:45
Kärleken!
Och vilka vackra hundar – fina foton!
11 maj, 2017 kl. 09:55
Tack Helena. Ja, det är riktig kärlek med de små liven!