Året är 1989, och vår dotter Sara är fyra år. Nästan alltid glad, med glimten i ögonvrån. Det är ingen efterkonstruktion, vi pratade då ofta om att hon var ”ett lätt barn” (väldigt egendomligt uttryck) för hon gnällde nästan aldrig utan var glad och nyfiken på det mesta som kom i hennes väg. Förnöjsam, är ett ord som kommer för mig när jag tänker på henne som liten.

Här sitter hon på sängen i sitt rum med ett av sina gosedjur i famnen och jag är fotografen. Jag kan konstatera att 80-talsfrillan inte har det stuk som jag säkert ville, det finns andra foton där det spretar lite mer moderiktigt mitt uppe på huvudet. Förmodligen struntade hon själv högaktningsfullt i den saken.

Vi har många härliga bilder på vårt pyre, den här är en av dom som gör mig extra glad.

I vår fyller pyret 32 år. Jeeez.