I kväll var det dags för det årliga fotbollsderbyt mellan socknarna Lye och Etelhem.

Min man är fotbollsälskare alla kategorier och tittar på allt där 22 personer jagar en boll, oavsett kvalitet. Själv är jag mycket ointresserad av fotboll (trist och långsamt spel). Men i kväll gick jag med på att titta på matchen, eftersom vi kunde cykla dit! Det är bara någon kvarts cykeltur till grannsocknen, och eftersom vi tagit oss varsitt glas semesterdricka så stod ju bilen där den stod. Bosse hade inget val, och jag hakade snabbt på. Det finns viss charm i det här derbyt, dom spelar nämligen aldrig annars. De är massor av spelare för att kunna byta av varandra stup i ett, de orkar inte mer än ett par minuter och måste sen bli avbytta. Det är alla typer; långa, korta, tjocka, smala, vältränade, mindre vältränade…

Efter en korv och 20 minuters spel tornade mörka moln upp sig, och Bosse tyckte det var bäst att vi cyklade hemåt. Det var tur, för vi hann inte mer än hem, tända grillen och duka, så kom åskan och så småningom regnet. Huvaligen. Jag gillar verkligen inte åska, jag blir liten och rädd.

Jag satt kvar på altanen så länge jag vågade, och tyckte jag var smart som vände ryggen till ovädret. Det jag inte tänkte på var att jag i stället såg blixtarna spegla sig i altanfönstren!

Så småningom fick vi båda kapitulera, och strax smattrade ett häftigt regn mot plåttaket. Det blev grillspett inomhus!