I dag har vi utökat familjen med Seved, en kattpojke på 12 veckor. En riktig tuffing, som genast satte familjens redan etablerade fyrfoting på plats omedelbart han kom innanför dörren. Stackars Shiva (vår cockerspanielflicka 7 år) blev avsnäst meddelst skräckinjagande fräsning och visning av klor, av den lilla skiten. Shiva insåg sitt eget bästa och drog sig tillbaka. Men driven av en stor nyfikenhet försöker hon ändå närma sig. Men icke.
Ikväll har vi dock lyckats sitta i samma soffa alla fyra, utan handgemäng. Så det här ska nog lösa sig.
Tryggaste platsen tycks vara bakom kaffebryggaren uppe på köksbänken, där hunden definitivt inte kommer upp.
16 november, 2009 kl. 10:46
En sån liten charmgosse! Hoppas det löser mellan dem! Tack för din kommentar på min blogg!
16 november, 2009 kl. 08:39
Ja, Shiva är förvirrad. Hon får liksom inte hälsa ordentligt, så hon vet inte vad det är som har kommit in i huset. Men det ger sig!
16 november, 2009 kl. 08:06
Men en sådan liten sötnos!!! Grattis till nytillskottet – lite synd om Shiva kanske såhär i böjran men det löser sig med all säkerhet! Det är mysigt med katt men du får väl räkna med en och annan nerslagen blomkruka – kattungar har en förmåga att ha sönder saker 🙂
15 november, 2009 kl. 19:45
Ja, det är en riktig goding. Hans nya favoritplats i kväll har blivit mitt tangentbord. Jag har surfat in på väldigt spännande sajter som jag inte visste fanns, med hans hjälp…
15 november, 2009 kl. 19:11
Herre gud, vilken liten goding! Mötet mellan Shiva och nytillskottet gick precis som jag trodde det skulle göra. Katter är sådana. ser fram emot ett möte. Kram Kerstin