I packningen inför vår semestervecka la jag högtalarna till datorn. Tanken var att jag skulle kunna ägna mig åt min kurs i bildbehandling i händelse av dåligt väder någon dag. I går råkade en tanke komma över mina läppar – jag sa något om att det ännu inte varit någon dag med dåligt väder så jag kunde ägna mig åt kursen.

Jag är säker på att universum lyssnade och gjorde mig till viljes. För i dag har det INTE varit skönt!

Morgonpromenaden hade jag bestämt skulle ägnas åt fotografering, så jag lämnade stavarna hemma. Men dimman låg så tät att det var svårt att få några användbara bilder alls. Några blev det dock. Det var en fantastisk morgon – jag hade sällskap av koltrast och näktergal (och en och annan snigel på stigen!), dofterna av ros och kaprifol följde mig och luften var så fukmättad att dropparna kändes mot huden. Det var alldeles fantastiskt härligt!

Senare hade jag lovat att följa med käre maken på en golfrunda (nej jag spelar inte, men promenerar med nån gång i bland). Men efter halva rundan blev det för ruggigt, de sista nio hålen fick han gå själv medan jag höll mig dels inomhus dels i bilen.

Jag ber verkligen om ursäkt att jag sa så där, jag önskar HÖGT att vår sista dag i Skillinge för den här gången ska bjuda på samma generösa sol som vi blivit vana vid den här veckan. Snälla, snälla, snälla!!