Vi lever våra semesterdagar i högönsklig välmåga, käre maken och jag. I dag tänkte vi besöka de små butikerna i byn, men av detta blev inget. Jag glömde att vi är här innan säsongen har startat, och att vi faktiskt har valt det…

Våra dagar fylls av promenader, korsordslösning, läsning, bevakning av hamntrafiken (en uppgift käre maken tar på största allvar) och samtal. Sååå välgörande.

Vi har en liten remsa mellan huset och gatan där vi sitter om dagarna i solen. Solbrännan djupnar i takt med tankevecken i pannan då vi funderar på våra korsord. När andan faller på knallar vi bort till affären och köper en glass, eller bara strövar bland fiskebåtarna i hamnen. När solen försvinner bakom huset kryper vi in och sätter på lite soft jazz på stereon. Deckare står på bokmenyn, det hör liksom ihop med sommarledighet. Just nu är det Håkan Östlundhs senaste.

(Gillar du svenska deckare i allmänhet och såna som utspelar sig på Gotland i synnerhet, hoppas jag att du har läst Håkan Östlundh. Annars har du missat något, han står sig BRA i den hårda konkurrensen med Anna Jansson och Mari Jungstedt.)

Varje morgon promenerar jag ungefär 8 km utmed havet. Det är alldeles, alldeles fantastiskt lyxigt.

Jag vill verkligen inte att den här ledigheten ska ta slut.