En egen Youtubekanal – kejsarens nya kläder?

Jag läser rätt mycket olika bloggar, är med i yrkesnätverket Better Bloggers och försöker hänga med i vad en behöver veta som bloggare i tiden, liksom. Inte för att det egentligen spelar någon roll för mitt eget bloggande – jag har bloggen mest för att jag gillar att uttrycka mig i skrift och för att det är ett bra sätt för mig själv att hålla reda på vad jag gör och hur jag tänker över tid, samtidigt som det är ett sätt att försöka nå ut med det jag håller på med. Förhoppningsvis kommer jag också att se en utveckling av mig själv och mitt liv genom bloggen, i backspegeln. Nej, mer för att jag är en nyfiken natur, gillar att lära mig nytt och är ärligt talat fascinerad av fenomenet bloggar och sociala medier. Så många – företrädesvis unga kvinnor – skickliga och vältaliga människor som kommer till tals genom bloggandet! Entreprenörer, skribenter, fotografer, kreatörer… Det finns oändligt med inspiration i bloggbranschen.

Men jag tänkte sticka ut hakan lite. Ett relativt nytt fenomen är att i dag bör varje bloggare ha en egen Youtubekanal, om du ska vara någon att räkna med. Ja, om du inte är Isabella Löwengrip  eller någon annan lika stor personlighet med ett varumärke som nästan säljer sig självt efter många års arbete, förstås. Men vi andra. Vi rekommenderas i de flesta tips att ha en egen Youtubekanal.

Jag har försökt titta på några Youtubekanaler. Både såna som bloggare jag följer har börjat starta, och såna som har hållit på ett tag och där Youtube är det dominerande forumet framför bloggen, så kallade youtubers. Och uppriktigt sagt – jag förstår inte mycket av fenomenet!

Det är inte mycket jag får ut av att titta på en person som står framför en kamera och med dålig ljudupptagning pratar om hur kul det är att ha startat en egen kanal. Det gäller inte alla – jag har hittat en eller kanske två som ger mer än så – men de flesta jag hittills stött på. Jag kanske har haft otur som inte hittat fler sevärda, men de jag har försökt se på är rena slöseriet med tid för mig. Jag vill ha ut något av att se på ett Youtubeklipp – kunskap om något, inspiration, skratt… och samma sak gäller ju här som vid ett möte – det första intrycket sätter spår. För mig är det här som att öppna en bok – blir jag inte fångad direkt får det vara. Bara för att du är en skicklig skribent eller fotograf, betyder det inte med automatik att du är en begåvning framför kameran. Och det krävs rätt mycket för att hitta rätt angreppssätt i det mediet som bli det perfekta komplementet till bloggen, tänker jag. Finns det inte risk för upprepningar? Jag vet att många vittnar om att de känner att de kommer närmare sina följare genom Youtubekanalen, men jag har hittills inte känt att jag kommit närmare dem jag följer. Men som sagt – jag kanske har haft otur och inte hittat rätt än.

Det finns ett annat sätt att synas i och förmedla rörliga bilder till sina läsare och följare, och det är genom att lägga in klipp direkt i bloggen, så kallade vloggar. Det tycker jag är ett mycket bättre sätt att i så fall levandegöra sig själv och sitt liv till läsarna.

Detta är att kasta in en brandfackla i bloggvärlden, jag är fullt medveten om det. Men jag har kommit till den här slutsatsen, jag vill dela med mig av den och jag är uppriktigt intresserad av att veta hur andra tänker och få tips på meningsfulla och sevärda Youtubekanaler som är värda tiden att titta på, som ger något tillbaka för den tid jag ger.

Jag dissar Youtube som en självklar förlängning av bloggen (även om undantag finns) och hissar vloggen i stället!