Just som jag börjat orera om hur beroende jag har blivit av de dagliga cykelturerna och den friska luften, så bröt helv… jag menar vintern lös. Me don´t like. Inte nånstans, inte alls. Har det nu varit barmark så här länge, kan det lika gärna fortsätta.
Det är den livsfarliga sorten av vinter, med temperatur strax under nollan, och gammal slask som frusit på under den ständigt dalande nysnön. Ja, ni fattar. I går när jag ”cyklade” till och från yogan, kände jag mig som Bambi. Både på och bredvid cykeln, faktiskt. Fast jag tvivlar på att Bambi någonsin försökte sig på att cykla…
Däck med dubbar känns alltmer lockande. Ska nog be käre maken undersöka den saken i helgen.