Tänk vad en får lära sig. Jag visste knappt att de fanns, de här små inälvorna. Två små gynnare, stora som vindruvor och olika på höger och vänster sida. Bara en sån sak! De sitter ovanför njurarna, och den högra är trekantsformad medan den vänstra är halvmåneformad (Wikipedia ”Binjure”). De väger bara några gram, men kan ställa till en hel del elände.

Efter två läkarbesök i sommar har det konstaterats att jag är fysiskt kärnfrisk. Hjärta, lever, lungor, njurar, blodvärden, sockervärden, ämnesomsättning, you name it…. allt är i toppskick. En gåva, sannerligen. Samtidigt en stressor faktiskt, när en inte mår ok. En känner ju själv att något är i grunden fel! Men faktum är att den senaste läkaren jag fick träffa, berättade för mig om sin teori. Samtidigt berättade hon också att det inte är helt comme-il-faut inom läkarkåren att diagnosticera som hon nu ville göra; hon konstaterade att jag sannolikt lider av binjureutmattning eller ”stressade binjurar” som hon också kallade det.

Varför det inte är en diagnos som läkare i allmänhet vill ställa, fick jag inte svar på. Jag kan bara gissa; som så många andra krämpor som oftast kvinnor drabbas av, göms de undan i någon sorts skamvrå. Har det inte varit så med mycket? Fibromyalgi var väl ett exempel, även om det numera är känt och inte alls särskilt konstigt längre, så var det väl tidigare en TPL-sjukdom (tomtar på loftet)? Flummig, och säkert mestadels inbillad. Kvinnor är ena sköra varelser… (Hoppas du uppfattar ironin, här!)

Nåväl. Jag gick förstås hem och så småningom läste på (efter att vännen Lotta först hade gjort det och tyckte jag borde göra detsamma, jag hade lite startsträcka där), och kan nu konstatera att hon träffat mitt i prick, den läkare jag fick träffa senast. Läser jag om binjureutmattning och dess symptom, är det inte många fel, så jag väljer att ansluta mig till hennes teori och diagnos. Jag kan också konstatera att mina strategier för att komma tillbaka till ett normalt liv som jag drog upp i augusti, är helt gångbara för att komma tillrätta med det här problemet. Stressade binjurar är ett utmattningssymptom, och alla de verktyg jag plockat fram är användbara. Är du intresserad av vad jag då kom fram till, går det att läsa om min egen verktygslåda mot stressen här.

Jag kan inte låta bli att tro, att jag har många medsystrar och kanske också -bröder där ute, som kanske också har binjurar som inte fungerar som de ska. Att det faktiskt kan vara orsaken till många symptom. Binjurarna är intimt sammankopplade med sköldkörtelfunktionen och hormonproduktion, det säger rätt mycket. Så du som funderar, läs på lite om binjurarnas funktion. Och får du inte gehör hos din läkare om du är i en sån situation, stå på dig efter att ha läst på. Problemet existerar.

Det är oerhört skönt att ha fått en fullt möjlig förklaring på min handikappande hjärntrötthet och yrsel. Det är lättare att handskas med, och mer OK att leva efter mina nya regler, på något sätt. Både min egen och omgivningens förståelse har ökat, och jag är så glad och tacksam för det!