Vi har varit här en knapp vecka nu, och i morse när jag vaknade kände jag att jag börjar komma ikapp. Tiden, mig själv, och sinnet. Jag har vant mig vid sängen, är inte öm i kroppen när jag vaknar och till och med kudden har jag blivit vän med. Sinnesron börjar komma, det surrar inte lika mycket i huvudet längre. Och därmed kom också tröttheten, den jag bar med mig från Sverige och som ska väck nu under våra fyra veckor i sol, värme och vila. Nu ska jag låta den komma, ge efter för den och göra det kroppen säger åt mig att göra. Öva på att ta dagen som den kommer. Att röra sig långsamt och låta saker ta den tid de tar, det måste man börja med så snart man kliver ut i det här klimatet så det har vi praktiserat i flera dagar redan. Nu är det bara sinnet kvar att arbeta med.
Där vi bor, är rena menageriet. Där är massor av tama, trevliga hundar, inga byrackor! Lille Cookie, den svarta lurventussen, syntes i förra blogginlägget. Han är en glad killle (tror jag!) nånstans mitt emellan valp och unghund som verkar mörkrädd för då skäller han på allt som rör sig. Sen har vi en av bungalowgrannarna som har två små ljuvliga valpar som man inte kan sluta pussa på. Och så en tik som bor nere i backen och som kommer upp till oss varje kväll, dricker vatten, får en tuggpinne och lägger sig vid mina fötter och sover.
På juldagen var jag till frissan. I nästan 8 timmar satt jag på en ranglig plaststol i draget från luftkonditioneringen och blev fin. Rastaflätor och extensions, något jag velat göra i många år men det har aldrig varit läge. Hemma är det dyrt och passar egentligen bara några få veckor under högsommaren. Nu är det läge, med fyra veckors lättja på en annan plats på jorden!
Före och efter! |
I går besökte vi grannstranden Kata Noi, en liten trevlig strand där det dock blev väldigt hett frampå dagen, som i en gryta. Men rackarns skönt!
I dag – dagen efter – tar vi en lugn dag hemmavid. Läsning och korsorsdlösning på altanen, och sedan kommer vi att softa vid poolen resten av dagen. Det gäller att vara solsmart!
27 december, 2012 kl. 06:54
Ser helt fantastiskt ut! Är dig väl unt.