Jag har aldrig sett ”Bonde söker fru”, ändå har jag sågat programmet. För att råda bot på det, och för att verkligen veta vad jag snackar om, bestämde jag mig för att jag skulle försöka titta på den här säsongens program.
Okunnig som jag är, trodde jag det började i går. Jag blev strax varse att det jag bänkade mig framför var en första presentation av alla årets kandidater. Nu var det upp till mig att skriva brev till den som jag ville lägga an på. Guskelov behöver jag inte göra det, är så nöjd med Bosse här hemma och tror inte jag skulle göra mig särskilt bra vare sig bland grisar eller kossor. Uppenbarligen fortsätter programmet i höst, efter sommarens kärlekshistorier som ska filmas. Jodå, jag ska titta då. Bara för att kunna såga programmet på riktigt sen.
Men jag måste fråga om någon förstår – varför i fridens dagar var i stort sett alla åtta bönderna rödhåriga??
5 maj, 2010 kl. 08:55
Ingrid och Petra – ja, ni vet ju onekligen vad ni pratar om! Annika – jag? Fast?? Hahaha!
5 maj, 2010 kl. 08:25
Jag har en bonde, som inte är rödhårig. Nu gjorde du mig nyfiken, så nu måste jag se reprisen och kolla om det med hårfägen verkligen stämmer.
4 maj, 2010 kl. 19:22
Det går trender i allt, säkerligen i bönders hårfärg också!
Och du kommer inte att såga programmet, du kommer att bli lika löjligt förtjust som alla vi andra, och du kommer att undra varför, precis som alla vi andra! Vänta bara…
4 maj, 2010 kl. 18:11
Men du behöver väl inte titta på det – ring om du undrar något. 😉 Förresten var det nog mer bonde och fru söker varandra för oss, så det kanske inte är riktigt kompatibelt?
Det där med rödhåriga bönder vet jag inget om. Den enda rödhåriga man jag varit förälskad i var turk. Jo, det är säkert.