Ingen tycks oberörd, och hur kan en vara det? Det är alltid i grunden fel när en människa lämnar jordelivet för tidigt. Samtidigt frågar jag mig filosofiskt; vem vet när det är för tidigt? För sent? I tid?
För snart ett år sedan, den 8 mars 2015, skrev jag ett blogginlägg om Länsteatern på Gotlands uppsättning av Systrarna Sisters med Marie och Josefin Nilsson. Jag var imponerad och ödmjuk efter den upplevelsen, läs gärna det inlägget här.
Tankarna går till alla som håller henne kär och står henne nära. Undrar om det ofattbara någonsin kan bli fattbart? Livet med sina förunderliga vändningar och svängningar, som ibland sladdar till och touchar döden. Så lite vi vet, om allt.
Lämna ett svar