Det är monotasking som är nyckelordet för mig i mitt nya sätt att förhålla mig. Jag är inte längre en hejare på multitasking, för det fixar inte min hjärna nu för tiden, så jag måste lära mig att finna ro i att göra en sak i taget i stället. Har SÅ svårt att acceptera, men det är nödvändigt.

När det snurrar i hjärnan fixar jag inte att greppa nånting av det som far runt om jag inte fokuserar på en sak åt gången. När jag på söndagen tittar i min kalender över kommande vecka, kvävs jag nästan. Det är liksom för mycket på en gång, och då hör till saken att kalendern är mycket luftigare i dag än den varit tidigare därför att jag har lagt in luft i den. Ändå är en veckas överblick nästan mig övermäktigt. När veckan börjar tar jag därför en dag i taget, ibland till och med en halv dag i taget. Jag planerar minutiöst, och om möjligt ger jag utrymme för möjligheten att stuva om eller ta bort om det visar sig vara en dag då jag behöver extra vila och inte fixar lika mycket som andra dagar.

Jag har också tagit bort nästan alla notiser och aviseringar på min mobil, utom meddelanden. Inga aviseringar från sociala medier, nyheter, mejl eller annat, utan allt sånt får vänta till jag tittar efter själv. Det fungerar inte annars för mig.

Om jag igår tänkte på att prata med en person om en speciell sak, är det inte särskilt troligt att jag kommer ihåg det om jag möter personen i något sammanhang i dag. Därför att det antagligen inte är det sammanhang som jag tänkte på personen i, och då fungerar inte mina kopplingar i hjärnan längre.

Så det kan bli. Det trodde jag aldrig.