Ända sedan tonåren har jag närt en önskan att få komma till Auschwitz. Idag blev det av; när vi planerade vår Krakowresa var det en självklarhet att vi skulle dit också.
Det är enkelt att ta sig till Auschwitz från Krakow (eller Oświecim som det heter på polska, Auschwitz är det tyska namnet). Bästa sättet är att ta bussen från Kraków Glowny (tåg- och busstationen), den går ungefär en gång i halvtimmen och kostar nu i april 2017 14 zloty/person enkel resa. Resan tar ungefär 1,5 timme. Det går också att åka tåg, men för det första tar det längre tid på grund av att det är rätt dåligt spår, och för det andra kommer du inte ända fram till lägret utan måste ändå ta buss sista biten. Därför rekommenderar jag buss hela vägen.
Som besökare kan du välja på att få en guidad tur eller att gå in på egen hand. Det finns nog fördelar med båda, men vill du ha en riktigt bra bild av vad du ser är en guidad tur att rekommendera. Nackdelen är så klart att du inte kan gå i din egen takt och stanna och begrunda det du ser hur länge du vill. Går du själv, finns bra material som visar hur du ska gå och vad du ser. Nu när vi var där så fick en gå in som individuell gäst först kl 16:00, så det kan vara värt att kolla upp så en inte åker ut för tidigt. Guidade turer på olika språk börjar emellertid tidigare, engelska var t ex kl 10:00, 13.00 och 14:30. En guidad tur omfattar både Auschwitz I och II (Birkenau), och tillsammans tar det ca tre timmar. Mellan Auschwitz och Birkenau går gratis skyttelbuss var tionde minut, det ligger inte långt ifrån varandra. Vi betalade 45 zloty/person för den guidade turen på engelska. Du får hörlurar och mottagare, så du hör jättebra även om du inte är precis intill guiden.
Det finns hur mycket som helst att berätta om ett besök på dessa hemska platser. En del känner du redan till, och du har säkert också sett en hel del bilder. Därför väljer jag här att bara dela med mig av några av mina bilder utan ord till, så som jag upplevde den här dagen. De får tala för sig själva, bilderna.
Jag är verkligen SÅ tacksam att ha fått vandra här. Jag känner också stark vördnad inför det fruktansvärda lidande som miljontals människor utstod här och på andra liknande terrorplatser för bara 75 år sedan. Det är en total obegriplighet, att vi håller på att släppa fram galenskapen igen. Till synes omärkligt, men den ligger där på lur. Låt oss aldrig, aldrig tillåta att den här delen av historien upprepar sig!
22 april, 2017 kl. 19:02
Jag blev erbjuden ett besök en gång. Jag tackade nej. Jag står knappt ut med bilderna.
Min dåvarande man åkte med på den utflykten och sa att det var klokt av mig av mig att avstå. Som han känner mig skulle det tagit oändlig med tid för mig att återhämta mig.
Men jag håller med. Det är viktigt att unga generationer kommer med på den historiska resan. I all sin ohygglighet.
22 april, 2017 kl. 21:10
Många känner som du, har jag förstått. Ja, det är hemskt. Men alldeles nödvändigt att påminnas om.
22 april, 2017 kl. 11:28
Dina bilder är så fantastiska. Starka, vackra, ömma och avskalade. Och den praktiska delen kring vad man ska tänka på innan resa sparar jag i pinterest.
Det blir en resa hit. Förhoppningsvis förr än senare.
Vet du föresten om de tillåter hund in i området?
22 april, 2017 kl. 14:57
Åh, tusen tack, Therese! Du gör mig glad! Och kan jag sen också inspirera till att resa hit blir jag ännu gladare, det är som sagt tämligen enkelt och inte jättedyrt. En bra investering, särskilt om en också tar med sig den yngre generationen som behöver se det här.
Jag kan tyvärr inte svara på om hundar är tillåtna, men jag såg ingen som hade med sig hund och jag har faktiskt svårt att tro att så skulle vara fallet.
22 april, 2017 kl. 10:03
Så starka bilder! Tack för att du delar med dig och bidrar till att se till att detta inte glöms bort. Min mans mormor var där, men kom till Sverige med de rosa bussarna. Dessvärre fick jag aldrig träffa henne då hon dog tidigt.
22 april, 2017 kl. 10:06
Tack, Anna! Det är många som har den typen av koppling som du beskriver, och då blir naturligtvis upplevelsen ännu starkare. Men det räcker att du bär på en gnutta medmänsklighet för att bli starkt berörd. Jag rekommenderar ett besök!
22 april, 2017 kl. 09:45
Tack för tydliga rekommendationer – jag och dottern har pratat om detta i flera år. Var på det mest västliga av koncentrationsläger (Camp Vught) för några år sedan och berördes enormt. Det är något speciellt att besöka platser som dessa, och som du skriver – vikten av att hålla det i minne, inte glömma, och inte återupprepa… och likförbaskat känns det som det är en av de möjliga (sannolika?) vägarna vi är på väg mot som samhälle.
22 april, 2017 kl. 10:02
Om ni har pratat om det Helena, tycker jag ni ska åka dit! Det är inte särskilt kostsamt att flyga till Krakow, och sen har du sett hur enkelt det är. Hoppas mina tips kan vara en vägledning för dig och din dotter!
21 april, 2017 kl. 14:43
Vi behöver hela tiden uppdateras på vår historia för att inte begå samma misstag om och om igen. Måtte aldrig detta upprepas!
21 april, 2017 kl. 14:59
Jag önskar att ALLA svenska ungdomar fick åka dit. Då först känner en vad det handlade om, det där helvetet som bottnade i rädsla för olikhet.
21 april, 2017 kl. 07:55
Min dotter ska dit med sin klass 9 från Högbyskolan. Det är tradition som Högbyskolan har haft i många år. Föräldrar och barn har jobbat in pengar på olika sätt för att få ihop till detta och skolan söker även bidrag. Jag hoppas att den traditionen bibehålls och att fler ungdomar får uppleva detta. Mina äldre barn har varit där och kommit tillbaka med en mognare livssyn och insikt samt en erfarenhet rikare.
21 april, 2017 kl. 08:28
Ja Yvonne, alla ungdomar – när de är tillräckligt gamla att förstå och se samband – borde åka dit.