Härom morgonen delgav jag käre maken en reflektion, när jag stod i begrepp att ta på mig ytterkläderna på väg till arbetet; jag har aldrig varit med om en så kort period med skinnjackan. Alltså tiden då jag umgås med ytterplagget mellan dunjackan och jeansjackan. Det gick alltså rätt fort i år, från bister vinter till nästan högsommar!
Nu blommar forsytian, rapsen, häggen, maskrosen, hundkexen, körsbärsträden, päronträden, vildtulpanerna…
Varför kommer allt på en gång?? Snälla, jag vill hinna med, jag vill njuta länge! Det kommer över en i nånting som nästan liknar raseri. Våren och försommaren kastar sig över oss. Det vill till att vi förmår släppa allt vi har för händer, och bara njuta.
Kan du det?
Lämna ett svar