Tiden går och jag upptäcker att jag är mer och mer sällan här och skriver! Det är ju för sorgligt, för bloggen har i många år nu varit min ventil och kompis, DU är som läsare min kompis! Men jag liksom inte räcker till, efter att jag blev sjuk så är min kapacitet så väldigt annorlunda mot förr. Även då jobbade jag heltid, men egentligen mycket mer än så, jag var i gång jämt, så gott som alla dagar i veckan från morgon till kväll. Mest med jobb, men jag hade inga problem heller att klämma in annat jag tyckte var viktigt. Som bloggandet.
Det finns olika sätt att arbeta 100%
Jag gillar att skriva och formulera mig, så det har känts så naturligt att då och då skriva några rader här. I synnerhet när jag vet att du läser, bästa kära läsare! Men det går inte längre att klämma in saker för mig. Jag har slutat med sånt (det går inte!), därför hamnar dessvärre bloggandet väldigt långt ner på min lista. Heltidsjobb för mig är i dag det som fyller mina vardagar, mycket mer än det orkar jag inte göra eller ens tänka på. Jag har mina yogaklasser – verkligen jätteroligt och så givande! – men dessa tisdagskvällar med dess förberedelser är ungefär vad jag fixar utöver jobbet. När helgen kommer är jag trött, och då måste jag återhämta mig. Detta trots att heltidsjobbet är just ”bara” heltid och inte ett dugg mer. På min gamla tjänst som chef hann jag inte det jag behövde på 100%, så jag fyllde verkligen ut såväl kvällar som helger med arbete. Ändå orkade jag annat också! Men det kom ikapp mig, som bekant.
Men nu är jag här! Och vad kan ha hänt sen sist vi hördes, då?
Vad har hänt sen sist?
Det viktigaste som hänt enligt mitt sätt att se, är att jag har kommit igång med en yinyogaklass! När jag började på utbildningen till yinyogalärare förra hösten, kunde jag aldrig tro att jag skulle börja guida i yinyoga. Det var inte mitt syfte, och jag tänkte inte ens tanken. Men nu är jag där, och det är det mest rätta jag har gjort på länge. Det fyller mig med glädje, hopp och energi. Jag känner verkligen att det passar mig och att jag gör skillnad. Jag vill ge andra det som yinyogan givit mig och är så tacksam att jag har chansen att hyra en lokal och att jag har fått en full grupp med fina yogisar.
Vi har sugit ur det sista ur sommaren, med några sköna helger i stugan, eller tuskulum som jag kallar det. Min fristad, min längtan och den skönaste platsen på jorden. Det blir alltid ett abrupt avslut på årets vistelser där på något vis – vi tror vi ska komma tillbaka, men så kommer vardagen emellan. Helgerna fylls upp med annat och vädret börjar bli ogästvänligt. Men åh så jag kan längta ut till tallarna, lugnet och en knastrande brasa! Längtar så det gör ont.
I våras planterade vi ett persikoträd på landet, som har givit jättemycket frukt på sensommaren och nu i höst. Ljuvliga frukter (synd jag inte kan äta dom själv) med sin doft och sitt lena skal!
Och dessa höstkvällar på balkongen – sanslöst vackert. Jag vet inte hur många bilder jag har tagit under de åtta år vi har bott här, men det är åtskilliga. Och ingen bild är den andra lik, och ingen bild gör egentligen heller verkligheten rättvisa.
Min kvällsavkoppling fortsätter att vara virkningen. Det är som meditation, så vilsamt och kreativt samtidigt. Det stora arbetet som pågår under året är att skapa ett sängöverkast, men jag har stuckit emellan med annat under både sommar och höst. Som t.ex. en väska (går att läsa mer om här), lite grytlappar och en stor härlig sjal i handfärgat yllegarn inköpt på Medeltidsmarknaden under årets Medeltidsvecka. Är så tacksam för att ha hittat tillbaka till virkningen!
Så kom det till slut – det enorma bokverket som visar på det jag har vetat några år men som varit ett faktum ingen riktigt tagit på allvar… Sveriges Kungasläkt listar alla Gustav Vasas ättlingar i Sverige genom tiderna, totalt cirka 275 000 stycken! Och där finns jag och min familj med, eftersom jag är släkt i rakt nedstigande led via Erik XIV och Agnes Persdotter. Fatta, vilket arbete Per Andersson har lagt ner på detta, det är fullkomligt sanslöst! Och jag får nog möblera om ordentligt i bokhyllan för att få plats med det här praktverket. Läs mer om Per Anderssons arbete här.
Och härom dagen var det dags för hockeypremiär! Fredagskvällarna kommer hädanefter att huvudsakligen ägnas åt att heja fram Visby Roma, och det började bra med att ge Hammarby stryk!
Det var ett axplock av hur mitt liv har sett ut utanför jobbet de senaste veckorna och månaderna. Mer har hänt – helgbesök av vänner, utflykter – men allt har inte dokumenterats och allt är heller inte intressant kanske. Nu känns det fint att ha tittat in här och givit en liten uppdatering av läget. Hur har du haft det sen sist?
Lämna ett svar