I flera tidningar, bland annat Aftonbladet, finns att läsa att en 45-årig kvinna avled den 21 januari efter att ha bränts av en kubmanet vid ett kvällsdopp på Pantai Cenang på Langkawi, Malaysia. Det var deras sista kväll, dagen därpå skulle de åka hem till Sverige.
Pantai Cenang är ”vår” strand. Ofta vid våra morgonpromenader när vattnet har gått ut, ligger maneter utmed stranden, stora sådana. I år var det ovanligt få, för tre år sedan var det betydligt flera. Det här var en av de få vi såg, men också en av de största.
Vi känner oss lite skakade i dag efter att ha läst hennes mans berättelse, för även om vi vet att det finns maneter där hade vi ingen aning om att de var så dödligt farliga. Det finns inga varningsskyltar för detta! Och vi som pratade om att ta ett avskedsdopp i mörkret sista kvällen, det blev dock inte av.
Åh, så förgängligt livet är. I den största lycka kan den största katastrof gömma sig.
3 februari, 2010 kl. 20:19
Jag undrade också om det var där ni var. Verkligen super läskigt.
3 februari, 2010 kl. 18:27
Ja, läskigt var ordet sa Bull.
3 februari, 2010 kl. 17:41
Mycket läskigt! Jag tänkte på er när jag läste om kvinnan, men att ni faktiskt var på samma strand! Och ännu värre, att ni faktiskt strosade runt bland en massa maneter!!!
Snacka om att vara en hårsmån från döden…
Det är helt obegripligt att de inte skyltar om sånt!