Idag var det snö här i Stånga. I alla fall mycket lokalt. Fläckvis, skulle man kunna säga. Den lokala idrottsföreningen hade sin julmarknad på Stangmalmen (där även Stångaspelen går av stapeln varje år) och man hade utlovat snö. Sagt och gjort, i den närbelägna ishallen i Hemse gick det att hämta. Simsalabim!

Det var en skön dag, vädermässigt. Fuktigt och syremättat, men ljummet och stilla. Julmarknaden innehöll alla för mig nödvändiga attribut; lotterier, chokladhjul, korv och kaffe, glögg och lussebullar, halmbockar och kransar, julkärvar och tomtar, hantverk och lokala delikatesser. Vi var dock sparsamma, hade bara en påse lussekatter och en liten förpackning glöggtryffel med oss hem.

Andra advent har varit en lättjans dag, och kort. Vi låg jättelänge i morse; käre maken, hunden och katten snarkade längre än nånsin. Själv låg jag och försökte läsa utan att störa för mycket – maken och hunden med lampskenet och prassel, katten med att nödvändigtvis röra mig när jag vände blad. Han låg nämligen på min bröstkorg, strax under hakan. Precis så att jag knappt såg nedre delen av det jag läste. Söndagsharmoni.

Sen blev det adventskaffe med pepparkakor till ett korsord, någon timme eller två. Så småningom kom vi på att det var julmarknads, och fick för oss att faktiskt promenera dit (inte så farligt, det är bara 2 km!). Kom dock på att vi kanske skulle äta ”frukost” först, och då var klockan 12:30 eller så.

När vi vandrat hem igen, värmde vi glöggen och kollade in filmen ”Maria Larssons eviga ögonblick”. Jättebra film, finstämd och ett bra tidsdokument från tiden runt första världskriget i Skåne. Lättsinnigt åt vi middag i form av vårrullar med soja framför TVn. Vilken adventsmiddag!

Som sagt – lättjan har härskat hos familjen Björkman i dag, men det var vi värda. Det behövdes. Jag tycker jag har varit jätteduktig som har tillåtit mig det, utan att bli ett enda dugg stressad över allt som är ogjort (nästan)!