Det låter verkligen som en klyscha, men det är helt sant. Jag är som lyckligast och mest harmonisk när jag får vara ute i naturen. Det har kanske alltid varit så, men jag har inte reflekterat särskilt mycket över det tidigare. Nu är jag en annan och har mer utrymme för reflektion, dessutom försöker jag göra mer av allt jag mår bra av. Och då är det att vara ute. Det blir allt viktigare med kontakt med naturen.

Boplats i skogen

Så att då ha en stuga i skogen är ju som en nåd att stilla bedja om. Här är marken mitt golv och träden inte bara väggar, utan också mina beskyddare och vänner. Himlen är taket, och jag har liksom världens största vardagsrum. Oändligt.

Att sitta under tallarna och läsa eller meditera är så rogivande. Höra suset i topparna och känna doften från stammar och barr.

Varför?

Jag har ett inbyggt behov av att alltid veta hur saker hänger ihop, varför det är på ett visst sätt. Söker ofta orsaker till det som händer. Men när det gäller mitt behov av att vara i naturen har jag lagt ner försöken att finna förklaringar. Jag nöjer mig med att det är så, och att det troligen är helt naturligt för oss människor.

Jag är lyckligt lottad, som har den här platsen att komma till. Och som bor på en ö där naturen i all dess skiftande slag finns runt varenda knut.