I dag – den 1 juli – skulle han ha fyllt 100 år, min morfar Seved. Det är elva år sedan han lämnade jordelivet. men han är fortfarande så levande. Hans värme, godhet, otålighet, humor lever kvar. Han var ingen morfar vem som helst, han var min pappagestalt och fostrare, tryggheten under hela min uppväxt.
Han var stor djurvän, en arbetsmyra, väldigt händig och hade supergröna fingrar, allt han rörde vid växte och frodades. Och han var alldeles väldigt snäll. Det sinnelaget hade han ärvt av sin mor Elsa, och också av sin morfar Manne enligt vad jag har fått mig berättat. Och lite av sin mormor Annas kunskaper kring läkeväxter tog han också till sig, det skymtade fram ibland.
Jag skulle kunna berätta mycket om morfar, det finns minnen och anekdoter. Du som läser det här, kanske kände du honom? Vilka minnen har du?
Du fattas mig morfar, men du lever ändå på något vis kvar hos mig. I dag firar vi – dina nära och kära – din 100-årsdag. Trummelduns på dig!
1 juli, 2019 kl. 20:01
Kommer ihåg alla fantastiska sommardagar i Lunda. Nyfångad och smörstekt abborre till middag och kurragömma på kvällarna tillsammans med din mormor och morfar. Seved gömde sig bland mandelblommen och med sitt silvergråa hår var han inte lätt att hitta. Många fina minnen……. Kram till dig.
1 juli, 2019 kl. 20:20
Åh, det där med kurragömma och morfars vita hår hade jag nästan glömt! Som vi skrattade åt det!! När jag nu arbetar med att renskriva Elsas och Kalles och även Seveds dagböcker, står det nu och då skrivet om att du och jag var där. Det var fina stunder, Anette. Tack för att du bidrar till minnesbanken!
1 juli, 2019 kl. 10:54
Ja, tänk om det gick!
1 juli, 2019 kl. 09:24
Fint skrivet och jättebra kollage. Gråter en skvätt!
1 juli, 2019 kl. 09:25
Tack. Önskar det gick att projicera alla inte bilder en har, allt som inte fastnat på fotofilm!