En del i mitt långsiktiga tillfrisknande och mitt nya sätt att agera, handlar om att göra mer av det jag tycker är roligt.

Det jag tycker är roligt

Jag minns så väl för flera år sedan, kanske ett tiotal eller mer, när jag var hos en samtalsterapeut några gånger under en period. Då fick jag frågan vad jag tyckte var roligt att göra. Den gången hade jag oerhört svårt att svara, jag kom verkligen inte på någonting. På riktigt! Så här i efterhand kan jag se hur sjukt det är, att inte komma på vad en blir glad av. Samtidigt kan jag relatera till det fortfarande, jag kommer ihåg hur jag tänkte då och hur jag var. Jag hade tryckt undan mina lustfyllda områden och mina glädjor så länge, att jag inte längre kunde identifiera dom. Det var bara arbete, arbete och arbete som dominerade mitt sinne. Arma mig!

Sedan dess har det ju kommit fram igen, det där jag gillar. Jag har ju några saker som jag gärna gör när jag har en stund över; virkar, läser (böcker, bloggar, tidningar), kollar TV-serier, löser korsord, sysslar med mina gamla släktingars dagböcker och – inte minst – släktforskar!

Släktforskning

Släktforskningen är en syssla jag inte kan ta när jag har en stund över, den slukar upp mig fullständigt så jag glömmer att både äta och gå och lägga mig. ”Bara lite till”, är det genomgående temat. Det finns faktiskt ingenting annat som engagerar mig så och som jag kan känna sådant flyt och sån glädje över medan jag håller på. Därför avsätter jag tidssjok för det, en hel kväll eller ännu hellre en hel dag eller två.

Över huvud taget strävar jag efter större tidssjok i motsats till att stjäla till mig stunder, vet att det är bra för mig. Tror att det är bra för alla.

Församlingsbok, där vi kan läsa om de som bodde i Björklund, Upplunda; 3 generationer med min morfar som minsting. Något som ändå ligger relativt nära i tid, i förhållande till mycket annat som går att få fram.

Så har tanken fötts att jag kan ge mig själv möjligheten att göra mer av det här, genom att erbjuda mig att släktforska åt andra. Strålande idé, eller hur! Mer av det som är roligt, och helt på mina egna villkor. Kan knappast bli bättre.

Idén har legat och värkt fram länge, och jag har nu fixat till en ny hemsida där jag erbjuder mina tjänster. Har även länkat den på en egen flik här på bloggen.

Här kommer du till Din släktforskare!

Tipsa gärna om hemsidan till nån som du vet är nyfiken på sina anor. Kanske är det rent av du själv? Facebooksida och Instagramkonto är nybakade, så vill du gå in och gilla och följa dom blir jag naturligtvis extra glad!

Bilden högst upp föreställer Karolina och Johan, min mormors mormor och morfar. De levde 1859-1933 respektive 1856-1935, två av de personer jag har lärt känna på min släktforskningsresa. Det är verkligen en ynnest att ha ”närheten” till gamla släktingar, även om de varit borta länge.