En kort uppdatering då – jag är ju liksom ute på vift…

Att vara på vift både hit och dit

För rätt längesen så bestämde min dotter Sara och jag oss för att resa nånstans den här hösten. Vi gör så ibland hon och jag, för att få gemensamma upplevelser och umgås. Vi spånade lite, och valet föll på Skottland. Tidpunkten var rätt given, eftersom hon är lärare så blev det höstlovet. Fem dagar i Skottland, tjoho!

Så småningom stod det klart för mig att del 3 i min yogalärarutbildning var förlagd till helgen innan höstlovet. Oj då. Nåja, praktiskt på ett sätt eftersom jag sparar in en resa, men samtidigt ytterligare dagar hemifrån utan de rutiner som jag under min reparationsfas i livet är så beroende av.

Ännu lite senare bestämdes en jobbkonferens dagarna innan yogahelgen, i Älmhult! Passade väldigt bra i tid så jag sparade in en resa till, men alltså…! För att vi skulle komma i tid till konferensen behövde vi resa med båt och bil kvällen innan.

Inalles blev det tio dygn hemifrån, vilket är en liten prövning för mig. Tio dygn med vitt skilda upplevelser. Jätteroliga allihop, men lite överväldigande när de kommer i klump, så att säga. För att inte tala om att få ihop packningen…

En sak i taget

Tricken för att fixa detta har blivit att leva en sak i taget och sova ordentligt. På jobbkonferensen var jag bara där i Älmhult, nu i helgen har jag helhjärtat varit på yogakurs och umgåtts med Sara och Alfred på kvällarna, och strax stundar Skottland då vi ska uppleva resan dag för dag. Så har jag inte levt förr, för ett par år sen skulle mitt huvud ha varit på alla ställen plus några till, samtidigt.

Och så sömnen. Så universalt superviktig för att orka. Är jag bara utsövd, så kan jag hantera dagarna. Under yogakursen har vi långa luncher, vilket gör att det går att ta en kort tupplur på yogamattan efter lunch också!

Och visst – det kommer rapport från Skottland!