Endera dagen är det två veckor sedan Seved kom hem till oss. Vi var tvungna att skicka bort jycken några dagar så han i lugn och ro kunde vänja sig vid oss och sitt nya hem. Nu har hunden Shiva kommit tillbaka hem, ytterst förvånad över att den lilla tussen var kvar. Men faktum är att dessa dagar har gjort viss verkan. Seved fräser inte så fort han får se Shiva, och Shiva jagar inte längre Seved. Sakta närmar de sig varandra, jag vet inte vem som är mest nyfiken. Snart råder nog total fred här i Tidlösa igen.

Men matlusten är det sämre med. Stackars Bosse har haft ett sjå de senaste dagarna när jag har varit bortrest. Han har försökt allt – blött foder av alla de slag, torrfoder av alla de slag, rökt skinka, leverpastej, ost, abborre, mjölkersättning med och utan nappflaska etc. Vi kan öppna kattmatsbutik, kan jag säga. Det som har slunkit ner lite det senaste dygnet verkar vara pyttelite skinka och ost. Mjölk och grädde har han druckit hela tiden, däremot inte vatten. Men nu får han äta ost och skinka, huvudsaken han äter!

Han skuttar glatt mellan köksbord och köksbänk, medan Shiva avundsjuk betraktar gracen från sitt golvperspektiv. På köksbordet sitter han helst ovanpå det vi för tillfället läser. Här hjälper han Bosse med korsordet.

Han och Shiva är sanna glädjeämnen!