Jag lever en del av mitt liv i sociala medier, och det är helt naturligt för mig. Det kommer jag att fortsätta göra oavsett vad som händer IRL och hur mitt liv gestaltar sig. Jag har sedan jag skaffade konto i Facebook för snart 8 år sedan återupptäckt en stor del av min barndoms och ungdoms umgänge, samt gamla arbetskamrater, kurskamrater och bekanta. Jag fyller på nya bekantskaper och vänner på Facebook, tycker det fungerar jättebra som det forum som fångar upp hela mitt nätverk genom livet. Det är här jag samlar mina kontakter, och det är här jag följer de allra närmaste och käraste som jag inte har inpå mig jämt. För att Facebook ska fortsätta vara ett värdefullt nätverk är jag noga med att mina vänner där, verkligen är människor jag har någon form av relation med. Jag säger aldrig ja till en vänförfrågan från en person som för mig är okänd eller som jag inte direkt kan relatera till.
Har jag en relation till dig och du ännu inte är min vän på Facebook? Gör då en vänförfrågan!
Twitter använder jag allt mer, jag gillar verkligen den rappa roliga och korta meddelandeformen. Här följer jag människor jag för tillfället är intresserad av, och avföljer lika lätt när jag tappat intresset. Här interagerar jag, här får jag kontakt med folk som kan saker jag behöver ha hjälp med, här följer jag världspolitiken… Hittills har jag ofta använt hashtaggen #abfgotland åtminstone när jag twittrat i jobbet, men framöver blir det nog en del #gotpol och #polvardag också… Följ mig gärna på Twitter, där heter jag @mariayogini!
Instagram! Kul mellanting, från vilket en ju kan publicera direkt på både FB och Twitter. Men det ska man inte göra slentrianmässigt, det blir ju jättetråkigt för dom som följer dig på alla ställen. Exakt samma bilder och inlägg överallt! Nej, då ledsnar omgivningen. Du bör variera dig. Ibland länkar jag vidare, ibland inte. Även här kan du följa mig under namnet @mariayogini.
Pinterest har jag börjat upptäcka, och än så länge använder jag det mest för att sprida min blogg. Men åh, så mycket roliga bilder det finns, där går det verkligen att förlora tid och rum när man börjar leta!
LinkedIn, det s.k. professionella nätverket. Jodå, jag finns där också. Mest för att en ”måste” det (nej, det måste en inte, men varför inte när jag är överallt annars?). Här samlar en sina yrkeserfarenheter för att finnas synlig för tänkbara partners, arbetsgivare, idéskapare. Här kanske din nästa karriär väntar, eller din nästa samarbetspartner. Jag är inte så aktiv, men försöker följa några grupper med mina intressen.
Ja, jag har också en egen YouTubekanal, men hittills är det bara för att samla egna klipp som kanske inte alla är till allmänt beskådande. Men jag vet och inser också att filmklipp och rörliga bilder kommer allt mer, så kanske även det blir ett medium jag använder mer framöver.
Google+ då slutligen. Visst, det hakade jag också på. Men jag kan för mitt liv inte få in i min skalle vad Google+ gör som ingen annat redan gör. Har förstått att Google ville försöka konkurrera ut Facebook, men det lär ju aldrig gå. Bilder samlas här, också. Man lägger sina kontakter i ”cirklar”. Jag har nu försökt använda det nästan sen det kom men jag tycker inte det övertygar, långt därifrån. Men jag finns där!
Bloggen är navet kring vilket allt kretsar. Här finns själva jag, här får jag breda ut mig, här möter jag läsare på ett annat sätt. Bloggen blir ju en slags officiell dagbok, och det gillar jag också.
Som jag inledningsvis skrev – jag kommer fortsätta i sociala medier precis som tidigare, även om det nu blir verklighet med mitt politiska värv vid sidan av det gamla vanliga värvet. Jag tror och hoppas att jag genom alla kanaler i sociala medier kan lära mig massor, hålla kontakten med folk som är nödvändiga för min utveckling, kommunicera med medborgare och väljare, etc. Sociala medier är – rätt använda – ett alldeles enastående sätt för människor att kommunicera och komma samman!
Hur använder DU sociala medier? Var finns du? Hur kommunicerar du med din omgivning? Är du kanske en av mina vänner, kontakter eller följare?
27 februari, 2015 kl. 05:11
Nej barnbarnen är besvikna för det ?
17 februari, 2015 kl. 09:47
Ja dig ser man verkligen lite överallt, Kim. Men du har rätt – än har jag inte hittat dig på Insta!
16 februari, 2015 kl. 22:05
Hej!
Finns på nästan alla medier du skriver om, förutom Instagram, har ett konto, men använder det inte. Till barnbarnets förtvivlan, eftersom jag inte följer henne, fastän hon följer mig…
De sociala medierna är ett härligt sätt att hålla kontakt med folk man stöter på i livet, som man kanske annars hade tappat bort helt. Nu finns de där, bara en knapptryckning bort. Det är härligt!
Kram Kim 🙂
16 februari, 2015 kl. 14:37
Tack Karin. Jag ska nog försöka ägna lite tid åt Google+ för att bli klokare, men du hjälpte mig lite på traven!
16 februari, 2015 kl. 13:57
Google+ har fått ett eget användningsområde; där umgås man mer i gruppform. Då lossnar det stället upp!
Det finns grupper för det mesta och även i förföretagsform. Som ren "skvaller" och "visa middagen" är det ingen höjdare. 😉
FYI. 🙂