Så är vi tillbaka på fosterjorden efter en fantastisk vistelse i ljus och värme. Så tacksam för den!

Nu har arbetet med uppackning, genomgång av posthögar och annat för att komma ikapp någon slags vardag satt igång. Jag avskyr att packa upp väskor efter en resa! Mitt gamla jag hade tvingat mig själv att göra allt ovanstående direkt, helst samma dag vi kom hem, för att ha det gjort. Men mitt nya jag i vardande bejakar att jag tycker det är skittrist, så det får ta den tid det tar. Verkar faktiskt funka det också, inget otäckt verkar hända fast jag varvar med att göra saker jag har lust till och orkar för tillfället.

Ett härligt garnpaket låg och väntade på mig som jag kastade mig över. Vad det ska bli? Återkommer om det.

Jag gillar giraffer. Däremot behöver jag inga fler kaffemuggar, och definitivt inte en sån här svårplacerad sak. Men fatta att jag inte kunde motstå den, där den stod och ropade på mig på en marknad i Saladan!

En av förutsättningarna för att kunna vara borta så här länge och vara trygg med det är att ha människor som sköter om saker åt en här hemma. Jag känner en oändlig tacksamhet mot vännerna Lotta och Per som skött om lägenheten som sin egen, tagit hand om posten, haft ögonen på om det kommit något viktigt, hållit växterna levande, hämtat bilen på verkstan och i allmänhet agerat ställföreträdande Björkmans. Dessutom placerat en vacker och hoppingivande bukett tulpaner på bordet som välkomstpresent. Tack!