Jag funderar alltid på när det händer, den där övergången mellan sommar och höst. En dag, när man kliver ut på trappan, känns det annorlunda. En annan luft, ett annat ljus. En annan känsla. Och det händer verkligen över en natt, från den ena dagen till den andra.

Sandalmänniska som jag är – jag har inget annat på fötterna mellan april/maj och september – är den här tiden de blåfrusna tårnas tid. Men det sitter långt inne att stänga in fossingarna i hela skor, för att inte tala om styggelsen strumpor.

Åh, varför bor jag inte nånstans där man alltid kan gå barfota i sandaler?